Staten bryr sig om människor

Nu ska tydligen SAAB skrotas. Eller ska det det. Österikiska Spyker, kanske tar över, men man vet inte, det kan ju finnas någon Ryss i ledningen för Spiker och då går det ju inte. Han är ju en gangster, som kontrollerar ett halvdussin ryska samt lettiska banker. Han driver något som heter Conversbank Finacial Group.

En sån människa kan vi ju inte ha att driva ett fint anrikt svenskt bilmärke. Då är det bättre att vi lägger ner. Så resonerar vår näringsminister Maud Olofsson. Samtidigt, så kan nedlägningen av SAAB, nå regeringens mål med kunder hos kronofogden. Och den verkar vara att man under 2010 ska spräcka halvmiljonvallen.

Men, en skum ryss, ska alltså inte få driva ett anrikt svenskt bilmärke, då är det bättre att lägga ner. Men i inkassoindustrin, där det halvstatliga Sergel Kredittjänster, är med i samma organisation (Svenskt Inkasso), som Aukoritet Inkasso, ett bolag, som många gånger varit i blåsväder, för sina kopplingar med många kända kriminella eliment. Flera av våra svenska inkassobolag, har verksamhet i baltländerna, är inte det skumt???

Det enda inkassobolaget, som har blivit uppmärksammat för det är Baltic Inkasso. Ett inkassobolag, med enkom svenskar i styrelsen, men med säte i Estland. Baltic är som tur är stoppat, idag, ledarna blev dömda för diverse brott. Men hur sjukt är det, när bolag som detta får verka i vårt land. VDn, Erik Hägglund, har tidigare varit aktiv inom den svenska extremhögern. Han har varit medlem i Sverigedemokraterna och drivande i den nazistiska organisationen Nationell ungdom, tidigare ungdomsorganisation för Svenska motståndsrörelsen. 2000 dömdes han till fängelse för hets mot folkgrupp. Idag är det bolag, som tur är borta från svenska marknaden, men intressant är, att Hägglund åkte inte dit för att han bedrivit en tvivelaktig inkassoverksamhet, han åkte dit för förskingring. Grundaren Leif Larsson, blev ochså dömd av rätten i Sverige, för grovt skattebrott, i ett annat bolag, som sålde sprit och cigaretter, olagligt, via nätet.

I Sverige kan vem som helst starta inkassobolag, det finns lagar om hur inkassoverksamhet ska bedrivas. Man måste ha tillstånd från Datainspektionen om man driver in andras fakturor. Men så fort man köpt en faktura, så äger man den och då får man driva in den själv, utan inkassotillstånd. Om man då bryter mot inkassolagen, så kommer DI och säger aja baja, men de kan inte dra in några tillstånd, eftersom jag inte har några, jag driver ju enbart in mina egna fakturor. Så, så länge man inte begår något brott enligt brottsbalken, så kan man ta till vilka metoder som helst. Lagen är verkningslös.

Detta i paritet till att någon som driver banker i Estland, är tydligen så skum så han inte får driva bilföretag i Sverige och på så vis rädda ett antal tusen jobb, men att driva inkassobolag, i Sverige, det är inga problem. Märkligt.

En skum ryss, som kanske kommer starta inkassoverksamhet i sverige

Pingat på intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om
SAAB, Inkasso, Ryssar

Jul i år igen

Om en vecka är det jul. Då kommer tomten med klappar till alla som varit snälla. Många inkassohandläggare kommer bli helt utan. Men jag har varit jättesnäll, så jag kommer nog att få massor med klappar.

Julen är glädjens tid. Och en tid då man ska unna sig det där lilla extra. Trots det, så ökar självmordsstatistiken markant, runt juletid. Ensamheten känns extra hård runt jul. Och tro mig, vetskapen att pappa inte kan köpa allt barnen vill ha, känns fruktansvärt. Man känner sig som en urusel människa.

Mina barn kommer att få en bra jul. Vi började köpa julklappar tidigt och vi har satsat på många billiga klappar, istället, för en stor. I mina barns åldrar, så är det viktigaste, själva paketöppningen. Men det är ändå en märklig tid, julen. Vi lever på marginalerna hela året, men runt jul, så ska man slösa, för att det är jul. Det gör att vi får leva knapert resten av månaden.

Nej. Jag tror vi glömmer julens budskap. Julen är en tid då vi ska samlas som människor. Den bästa gåvan man kan ge varandra är att finnas till. Varför har julen blivit ett rent kommersielt jippo, det är ju helt sjukt. Ibland, så kan jag känna mig lite religiös. Och julens budskap kan ju knappast vara att konsumera sjukt mycket.

Jag läste på Fattiga Riddare om en, som förra julen fått besök av en delgivningsman, hur jävla sjuk i huvudet är en sådan människa. Vi som lever på obestånd, har faktiskt ett helvete som det är under julen. Man försöker ha en trevlig tid, så kommer ett sådant avskum till människa och gör ett delgivningsförsök.

När jag skriver detta, sitter jag med en klump i halsen. Jag är normalt en glad person, men när man läser om alla människor, som är ensamma, eller inte kan fira jul, på grund av skulder, så bli man berörd. Min egen familj kommer att få en bra jul. Mina barn påverkas inte av mina skulder, eftersom vi har möjlighet att ge dem paket och julmat. Sedan att jag inte köper speciellt mycket kläder, eller äter två mackor till lunch, när mina kollegor äter ute. Det gör jag gärna, så mina barn får den jul de förtjänar. Som tur är bor jag dessutom bara några mil, från GeKås. Där kan man köpa det mesta billigt, speciellt barnkläder och leksaker.

Jag önskar att alla människor får en underbar jul. Och att tomten kommer med ett förbud att köpa förfallna fordringar och att Claes Månsson får besök av han från "en julsaga", som visar honom hur världen ser ut på riktigt.


Gå nu in och läs mina bloggkompisar, som troligen har hållit sig till det angivna ämnet… Men innan du läser deras, så skulle jag bli hur glad som helst om du ville kommentera detta, här, eller på Fattiga riddares forum. Där kan man kommentera utan att ens registrera sig.


Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie
Inspirera


Läs även andra bloggares åsikter om
Umgängesföräldrar, Kronofogden, Familjerätt

Pingat på Intressant.se/intressant


Claes Månsson kommer att vara tomte i år...

Vårdnadstvisten och prioritet

Ja, ibland tror man att saker löser sig. Men icke sa Nicke. Mitt ex skrev inte på några papper. Och igår ringde idioten från familjerätten och förklarade att nu ska vi ha ett möte mellan er föräldrar, för ni måste komma överens. "jo, det är väl lite därför det är en vårdnadstvist, eftersom vi inte kommer överens", svarade jag, "men visst, jag kommer gärna på möte, men tror ni mamman kommer?" frågade jag. Han svarar då, att hon blir kallad, då kommer hon. HALLÅ, hon har inte kommit på något möte hittils, så varför skulle hon komma nu? Då får jag en utskällning av honom, där han förklarar att de minsan glr mycket mer än vad de bör göra, när de skriver avtal och bokar om tider... Jag har aldrig bett dem skriva några avtal, jag har aldrig missat en tid hos dem. Jag har en advokat, som får betalt för att fixa avtal, problemet är att mamman inte har det och då vill familjerätten hjälpa henne så att hon slipper den kostnaden.

Under tiden detta skrivs så ringer familjerätten och vill boka in möte, igen, där jag och mamman ska träffas. Nu bor hon i grannkommunen och jag har fem mil dit. Men, mötet kommer att ske där, eftersom mamman inte har körkort och så svårt att ta sig till sin dotters hemkommun.


Jag blir så trött... Nu vill de alltså att jag skriver på papper på vårdnaden, med ett utökat umgänge för mamman, som innebär att jag måste ta kostnaderna att köra, eftersom hon inte kommer och hämtar. Under fem års tid har hon aldrig kommit och hämtat. Inte en enda gång. Dessutom rekommenderar alltså familjerätten att jag lämnar min dotter till en labil kvinna, som har en tendens att misshandla sitt barn.

Detta med misshandel får mig osökt att tänka på inkassobranschen. Vissa inkassobolag, försöker i alla fall utåt se snäla och humana ut, men Prioritet gör precis tvärtom...

"Statistiskt sätt har vi det bästa indrivningsresultatet i branschen. Vi lyckas idag inkassera upp till 99 % av våra kunders fordringar. Det goda resultatet beror på att vi är snabba på att driva in pengar – och att vi aldrig ger efter för någon.

Med oss i ryggen kan du vara säker på att ingen slipper undan. Vi har en stenhård efterbevakning där vi kan garantera att avskrivna fordringar inte faller i glömska eller preskriberas. Genom total kontroll på dina ärenden ser vi till att du får dina pengar, snabbt och korrekt"

De ger aldrig efter för någon, de har en stenhård efterbevakning. I mina ögon låter det lite som maffiametoder. Jag undrar hur många seriösa företag, som egentligen vill förknippas med det... En intressand sak är dessutom att de på sin hemsida, skriver att de varje är köper fakturor för 3.2 miljarder. Borde de då inte ha en omsättning som överstiger den summan? Men enligt deras bokföring så omsätter Prioritet Group och Prioritet Inkasso, "bara" runt 450 000 000:-, hur går det ihop. Dessutom så hittade jag, föga förvånde, att de har ytterliggare ett bolag, Prioritet Capital. Ett bolag från 1984, som aldrig regitrerat F-skatt, som omsätter 16 663 00:- men gissa vad, de gick förra året med 102 221 000:- i förlust... Stackars dessa inkassobolag. De verkar alla ha ett bolag, som gör sjukt dåliga affärer. Det är en hemsk tur att man kan göra avdrag för förlust. Vilken tur att vi har så många skattebetalare i det här landet, som gärna betalar för att inkassobolagen kan ha förlustbolag i sina led. Jag menar, om man har ett bolag, som redovisar vinster på ett par hundra miljoner, så måste man ju lägga förlusterna i andra bolag, VDn Wiberg, måste ju kunna få mat på bordet...

Jag vann! Tror jag...

Igår mitt på dagen, ringer min telefon. Det var familjerättshandläggaren. Mamman till min dotter, hade ringt och ställt in mötet de skulle ha på eftermiddagen. Nu hör det till saken, att det är det fjärde mötet som hon ställer in. Handläggaren hade då sagt till henne, att de då inte kommer kunna genomföra vårdnadsutredningen. Kan de inte genomföra den på grund av att en av föräldrarna inte kommer på möten, så är det knappast possitivt i tingsrättens ögon. Mamman svarar då att hon går med på alla mina krav.



Idag ska hon till familjerätten för att skriva på papper. Så nu är det några nervösa timmar, innan jag vet om det är klart.

Men hur kan en människa släppa vårdnaden om sitt barn. Jag vet att jag talar emot mig själv. Självklart är jag överlycklig att denna resan, börjar ta slut, till vår fördel. Men hur är man funtad om man frivilligt släpper sina barn. Hur mycket misshandel har det varit, som jag inte vet. Ja ja, nu ska man inte grubbla, utan vara glad att vi nu kan jobba för dottern, så vi kan stärka henne som person.

Vissa saker kvarstår dock. Hon kommer fortfarande ha umgänge med sin mor, varannan helg. Jag kommer att se till så att åttaåringen får en mobiltelefon, med sig. Mamman gömmer nämligen telefonen, så hon inte ska kunna ringa till mig.

Om en vecka ska hon till psykologen, hon ska hjälpa oss att ta detta med lillan, hur förklarar man för ett barn att din mamma gav upp dig utan strid?

Läs även andra bloggares åsikter om
Vårdnadstvist, Barnmisshandel, Familjerätten

Umgängesbarn

Idag handlar vår gemensamma bloggning om umgängesföräldrar och hur obestånd ställer till problem för umgänget med sina barn. Jag väljer att inte riktigt hålla mig till ämnet, utan jag ska beskriva min egen situation och hur det var för mig att vara umgängesförälder och hur jag kunde bli boendeförälder, trots att jag lever på obestånd.

För fem år sedan började min resa mot vad som skulle bli ett rent helvete. November 2004 tog jag beslutet att jag inte längre kunde leva ihop med min dåvarande sambo. Vad som hände med mig rent ekonomiskt, behöver jag inte gå in på, eftersom det har behandlats i tidigare inlägg. Men jag höll min ekonomiska näsa över vattenytan i ett och ett halvt år, för att det skulle krascha under 2006. I förhållandet fanns vår då treåriga lilla prinsessa. Vi var från början överens om att hon skulle bo varannan vecka hos oss, men eftersom jag ansåg att vi måste lösa vem som skulle vara boendeförälder, så vände vi oss till familjerätten. Denna underbara instans. Jag hade hört att det var en bra idé att spela in samtalet, eftersom jag har helt fel kön i för att anses vara en god förälder. Hela det mötet var ett skämt. Jag bestämde mig för att inte sätta min fot där igen, eftersom jag fick reda på att jag hade dålig kontakt med min dotter, trots att både jag och modern sa att min kontakt med dottern var väldigt bra. När vi kom in på frågan om vem som skulle stå som boförälder, så sa familjerättstanten att för min del spelade det ingen roll om jag var det eller ej, men mitt ex, som var beroende av bidrag, hade väldigt stor nytta av att stå som det, eftersom man kan söka mer bidrag än umgängesföräldern. Jag gick med på det…

När jag fick mina skulder och kronofogden skulle göra den första uträkningen på min löneutmätning, så kom chocken. Jag är förälder, jag har mitt barn halvtid, men hon räknas inte… Normalbeloppet räknas i mitt fall på en familj med två vuxna. Men mitt barn då? Hon kostar pengar! Eftersom hon inte är skriven hos mig så räknas hon inte som att hon bor hos mig. Så lyder deras dom. Det betyder kort sagt att har man barn, halvtid, så ska man leva på existensminimum för två vuxna, har man två barn halvtid, ska man leva på två vuxnas existensminimum, har man sju barn halvtid, så ska man leva på två vuxnas existensminimum. Handläggaren på kronofogden var som tur var en tänkande individ, vilket inte är helt vanligt där, så jag fick henne att tänka om i sin beräkning och vi fick ytterligare 1273 kronor per månad att leva på, eftersom det är vad försäkringskassan ger i underhållsbidrag till en boförälder, som har sitt barn heltid. Det är vad ett barn kostar enligt kronofogden. Tänk så många pappor, som på grund av kronofogdens märkliga uträkningsregler, helt enkelt inte har råd att ha ett normalt umgänge med sina barn. Där vid lag är jag ju lyckligt lottad. Tänk själva. Man har drygt 4000 att leva på per månad, betalar underhåll, som är inkomstprövat (före löneutmätning). Det ger inte mer än runt tretusen kvar varje månad. Sedan säger lagen att det är umgängesföräldern som ska bekosta hämtning och lämning, om avståndet är mindre än tio mil. Det kan alltså kosta så mycket, så man inte kan ha ett normalt umgänge med sina barn. Och kommer man inte, så kommer ju barnen få höra att ”pappa vill inte träffa er” och så vidare. PAS, står för Parental Alienation Syndrome. Det är ett begrepp, som kort betyder att en förälder (oftast mamman), får sitt barn att ta avstånd från den andra föräldern. Dessvärre gör systemet vi har i det här landet, mot skuldsatta att detta blir ett enkelt medel, som en förälder kan använda mot, den skuldsatte pappan som inte har råd att besöka sina barn. Sponsrat av kronofogden.

För min del, fick problemen en annan vändning. Mamman misshandlade dottern, så jag fick tag i en riktigt bra advokat. Vid mitt första samtal med honom, så sa jag att jag hade skulder. ”Jaha,” svarade han. ”Varför skulle det göra dig till en sämre förälder?” I tingsrätten, för det interimistiska beslutet, tar modern upp min ekonomi i sin sakframställan, varför rätten ska ge henne ensamt boende. Domaren förklarar då att vi är där för en boendefråga, inte för att diskutera min ekonomi.

Jag går vidare i vårdnadsfrågan. Misshandeln blir bara värre, senast i söndags kommer hon från mamman med ett stort blåmärke på ryggen. I stället för en trevlig söndag kväll, satt vi på akuten, för att dokumentera skador. Hon hade blivit dragen i armen från köksstolen och ramlat in i ett köksskåp, vid frukosten, för att hon fes. Under måndagen ringer jag familjerätten och talar om detta och frågar vad jag ska göra nu. ”Så farligt var det väl inte” svarar socialsekreteraren. Samme man som har sagt till mig att jag kommer att ha svårt att få ensam vårdnad, eftersom jag har skulder. (Misshandeln är nu polisanmäld)

Återigen, misshandel av sitt barn, är alltså i en vårdnadstvist, mer eller mindre lindrigare än att ha skulder.

Jag sänder en tanke till alla pappor som inte får, eller kan träffa sina barn. Stå på er. Barn behöver sin pappa. En dag kommer de att tacka er för att ni inte slutade kämpa.

Tack för att du har orkat läsa detta. Jag kommer få anledning att återkomma till detta ämnet. Gå nu in och läs mina bloggkompisar, som troligen har hållit sig till det angivna ämnet… Men innan du läser deras, så skulle jag bli hur glad som helst om du ville kommentera detta, här, eller på Fattiga riddares forum. Där kan man kommentera utan att ens registrera sig.


Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie


Läs även andra bloggares åsikter om
Umgängesföräldrar, Kronofogden, Familjerätt

Pingat på Intressant.se/intressant

Ännu mer från PayEx

PayEx är som jag sagt innan, ett intressant bolag. Idag fick jag ett krav, naturligtvis inte ett inkassokrav, utan en påminnelse, som väldigt mycket liknar ett inkassokrav, fast utan reglerna som finns uppställda i god inkassosed. Alltså är det inte ett inkassokrav, enligt PayEx. Läs mer om det här.

Ursprunglig borgenär för detta krav är Boxer digital tv. Borgenär för kravet idag, är ett av bolaget i PayEx koncernen som heter PayEx Invest AB. Men kravet kommer från Collection. Invest saknar nämligen inkassotillstånd. Varför gör de då så? Jo, tittar man på bolagens resultat, så är det rätt klart:

PayEx Invest AB
Anställda: 15
Omsättning: 20 510 000:-
Resultat: -4 922 000:-
Tillgångar: 77 867 000:- varav 164 000:- i eget kapital.
Oms. per anställd: 1 368 000:-
Kostnad per anställd: 421 000:-

Nämen, ännu ett bolag som går med brakförlust. Stackare, så tufft det måste vara att driva ett investmentbolag. Vilken tur att man kan göra förlustavdrag. De 77,8 miljonerna i tillgångar är naturligtvis uppköpta fordringar. Får man betalt, fine, om man inte får betalt, så gör man avdrag för förlust. Men, hur kan ett bolag som startade sin verksamhet 2006, ha 77 000 000:- att köpa fordringar för?

En annan intressant sak är kostnaderna som de lagt på. 1560 kronor. enligt lag, så får de lägga på kostnader för att söka hos fogden, 1200:- inkassoavgift 160:- och påminelseavgift 50:-. Då kommer jag upp i 1410:-! Var kommer resterande 150 kronor från? Intressant. Detta kommer naturligtvis att anmälas till DI imorgon.

Men, kan vem som helst alltså köpa obetalda fakturor, utan att ha inkassotillstånd, det är ju märkligt. Men det följer väl god inkassosed. Vilket Dwight har ett helt lysande inlägg om idag.

Tänk om det var sommar igen...

Idag är det sånt där lördagsväder som man verkligen inte vill ha... Regn och allmänt tråkigt.Dessutom närmar sig julen med stormsteg och med den ångesten över att man måste köpa julklappar, för pengar man inte har.

Jag och frugan har betsämt oss för att skippa julklapparna till varandra, men vi har ju två barn. Vi bestämmde oss för att åka till GeKås den 23:e december, dels för att jag får lön då, dels för att köerna är mindre precis innan jul. Alla normala människor har ju köpt alla julklappar dagen innan julafton. Men vi har alltså inte köpt en enda. Korkat kanske, men ligger man back varje månad, så är inte julklappar högprioriterat, förren det blir ett akut faktum att julen snart är här.

Insolvens stockholm har idag intressanta siffror för utanförskapet i Sverige idag. Skrämmande siffror. 890 000 människor lider av utanförskap och på expressens löpsedel kan man läsa vem som åkte ur Idol, eller att Tiger Woods, haft utomäktenskapliga förbindelser med ett antal kvinnor. Vem fan bryr sig. Att människor hos kronofogden närmar sig halvmiljonen, att närmare en miljon människor lider av utanförskap, det får man aldrig läsa på löpsedeln. Om de någon gång tar upp problemet, så är det i stil med "Kalle tog SMS lån och hamnade hos Kronofogden". Någon stackare har lånat tretusen spänn, till en ränta av 330% och sedan hamnat hos fogden. Visst SMS-lån är ett problem, som omedelbart borde förbjudas, men de är inte grunden till problemet, utan toppen på ett isberg av ett gigantiskt samhällsproblem.

Idag känns som en sån där klagdag, Frugan jobbar hela dagen, stor tjejen är hos sin mamma, och jag sitter här med lillskruttan och funderar på om jag ska städa eller bara slappa hela dagen. Det blir nog en städdag... inte nåt stort intresse direkt, men det måste göras

Ha en go lördag.

pingat på intressant.se

Äntligen fredag

Igår ringde telefonen. Det var en handläggare från Sergel som ringde. Skyddat nummer. Han presenterade sig som förnamn, från Sergel, redan där bröt han mot god inkassosed. När de ringer ska de presentera sig med fullständigt namn. Han sa sedan att jag har en skuld, som han vill ge mig möjlighet att teckna en avbetalningsplan. Jag hävdade då att den fordran är preskriberad. Då svarar han att det kan den inte vara eftersom Sergel har som policy att inte driva in preskriberade fordringar. "Vi har faktiskt skickat brev till dig." "Ja," svarade jag,"det kanske ni har, men jag har inte kvitterat ut några brev, så det vet jag inget om." Då säger han, att i och med att de har skickat det, så är det ett preskribtionsavbrott. Jag behöver inte ha fått dem. Dessutom avbröt du preskription i och med att du svarade på detta samtalet, säger han. Jag förklarade då att så inte är fallet, eftersom fordran redan är preskriberad, så kan inte jag väcka nytt liv i den, genom att svara i telefon. Då säger idioten: "Vill du betala eller inte?"

Snacka om noll koll. Jag funderar på att anmäla till DI. Eftersom han framför allt var extremt otrevlig. Det hade han ingen anledning till.

Ja ja... nu ska jag snart ta helg.

Ha en underbar helg alla.

December och familjerätt igen.

Idag är det dags igen. Ny träff med familjerätten. Idag ska vi prata om min uppväxt, eftersom det sociala arvet är så orimligt viktigt i hur bra förälder jag är. Förra veckan pratade vi om livet tillsammans med exet. Det roliga med detta är att exet nu ställt in tre möten med familjerätten, hon har varit på ett. Jag förstår ärligt talat inte varför jag överhuvudtaget ska dit, hon visar gång på gång att hon inte är intresserad av föräldraskap.

Dottern går hos psykolog, för att komma över ilskan till sin mor. Efter förra mötet skulle psykologen ringa till mamman, för att försöka föra fram dotterns åsikter. Hon svarade att hon inte hade tid att prata, men skulle ringa tillbaka senare samma dag. Det var förra onsdagen. Igår pratade jag med psykologen, som försökt ringa upp några gånger till, nu svarar hon inte och har inte ringt tillbaka. Intresserad... nä. Men jag är inte helt förvånad, senaste gången hon ringde för att prata med sin dotter, var den 8:e augusti. Efter det har hon bara ringt för att lämna tid då jag ska lämna hos henne. Hon har alltså sin dotter varannan helg, fredag kväll, till söndag kväll, däremellan hör hon inte av sig.

Igår lovade jag att PayEx ska redovisas. Detta avskum till inkassobolag, är mitt nya hatobjekt. Jag fick ett krav från dem. Det var tydligen inget inkassokrav, men trots det innehöll det hot om åtgärd om jag inte betalar, vilket per definition är ett inkassokrav. Fakturorna som det avser, är för mig omöjligt att utläsa, men, de vägrar att skicka kopia på orginalfakturorna, eftersom jag har fått dem, för tre och ett halvt år sedan. Dessutom har ärendet legat hos fogden, därför har jag erkännt fordran och då behöver de inte skicka några bevis på dess riktighet. Jag bara önskar att de skickar den till fogden igen. Då kommer jag att leva om, eftersom de inte har någon historik om dess riktighet. Vid ny ansökan, kan de inte komma med att jag godkännt den tidigare, utan då är det upp till dem att bevisa fakturans riktighet... Dessutom har de lagt på avgifter, på 1366 kronor. 1200 för att de ansökt hos fogden, 160 i inkassokostnad, och sex kronor... för vad då, det kan de inte förklara... det är inte ränta, för den står nedanför... ja... märkligt, de tar betalt, men vet inte själva för vad.

Detta företag ingår i en koncern med flera olika bolag. Inkassobolaget heter PayEx Collection AB

Anställda: 21
Omsätter: 48 313 000:-
Resultat: 5 595 000:-
Tillgångar: 20 247 000:- varav 1 984 000:- i eget kapital.
Omsättning per anställd: 2 301 000:-
Kostnad per anställd: 342 000:-

Totalt i koncernen PayEx, som består av holding bolag, kreditgivningsbolag, med flera har man tillgångar som vida överstiger 2.5 miljarder.
Det är så synd om dessa fattiga bolag, så de måste sparka på de som ligger. Och måste bluffa med sina fakturor, så man inte ens kan skicka ut krav som uppfyller de lagar som finns. Men det är npg så att om man har mer än en miljard i kassakistan, så behöver man inte följa lagar längre, då kan man göra lite som man vill.

Därför uppmanar jag alla som har fått ett inkassokrav från detta bolag, att omedelbart anmälla det till Datainspektionen, visst kolla först om det uppfyller kraven på god inkassosed, men det kommer det troligen inte göra. Det är inte första gången någon blir sur på PayEx, 16 november kom ett pressmeddelande att DI kommer att granska företaget.


Pingat på Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om
PayEx, Kronofogden, Inkasso Familjerätten

Skuldsatt känner skuld?

Den som är utan skuld kasta första stenen. (Joh 8:7) Finns det någon som inte hört de orden från bibeln. Troligen kronofogden och inkassobolagen. Men vi vanliga dödliga vet att Jesus, menade att man inte ska trycka ner de svaga. Det var tvåtusen år sedan. Strax innan inkassobolagen spikade upp honom på ett kors. Man får inte gå ut och uppvigla folk sa de då. Tvåtusen år senare, så ser vi Jesus som en av de största människor som har levat. Messias, den gudomligt utvalde. Sedan kom Luther… katekesen var obligatorisk läsning i svenska skolan en bra bit in på 1900-talet. Felaktigt har Luther blivit beskyld som den som lägger skulden på våra axlar. Luther skrev i katekesen att man ska ha respekt och känna ödmjukhet till gud, gör man det, så är han så god, att han förlåter våra skulder, men han sa också att alla ska försöka göra goda handlingar och inte synda. Alla ska göra rätt för sig.

Sverige är ett kristet land, det mesta som vi gör dagligen, grundar sig på kristna värderingar. Till exempel kronofogdens skrift ”Alla vill göra rätt för sig”. Och det vill man ju. Ingen vill ju känna skuld. Då kommer man inte till himlen. Men när kronofogden skriver så, så lägger man även en stor börda på våra axlar. Det är klart att man vill göra rätt för sig, men om skulden inte är riktigt, om man har hamnat så djupt i skuldfällan, så man inte klarar av att göra rätt för sig, vad händer då?

Jag kan bara utgå från mig själv och min familj när man pratar skulder. Min svärfar fick nyligen veta om hur illa ställt det är med vår ekonomi. Han blev bestört och tyckte verkligen synd om oss. Han kom inte med några moralpredikningar, utan sa bara, "säg inte det till någon, man vill ju inte skämmas mer än vad man behöver". Skulden sträcker sig alltså betydligt längre än till mig och min fru, även de närstående känner skuld för att vi har gett kronofogden jobb. Man vill ju inte bli beblandad med någon som har skulder, så håll tyst om det... Det är ett av problemen i vårt land, skuldtanken. Inte nog med att man blir straffad utan gränser, för att man är skyldig pengar, man ska också skämmas för det. Vad det sedan beror på att man hamnat där man är, det spelar mindre roll, man har ju inte gjort rätt för sig.

Jag har i ett antal inlägg skrivit om inkassobranschens otroliga intäckter, senare i veckan, kommer jag redovisa siffrorna för PayEx. Vi snackar många miljarder i vinster, för att folk inte kan göra "rätt för sig". Bara utrycket "göra rätt för sig" ger mig hjärnblödning. När min hyresgäst inte betalade sin hyra, och mitt ex, lyrade mig på några hundra tusen, i separationen, gjorde jag då fel för mig, eller? Jag fattar inte. Idag när arbetslösheten närmar sig sju procent, och folk börjar bli utstämplade från A-kassan, så de får lämna hus och hem, för att de inte har råd att ha kvar huset, gör man då fel för sig?

Att vara skyldig, innebär per automatik att man känner skuld, det är tolkningen av Luthers läror som hänger kvar. Trots att man kanske inte ens gjort något fel själv för att bli skyldig. Jag skrev själv för ett par månader sedan att jag själv satt mig i denna situationen, men när jag satt mig in i min egen problematik, så inser jag att jag egentligen inte kunnat göra något annorlunda. Ska jag då känna skuld? Nej jag tror vi ska ta oss i kragen och inse att vem som helst kan få ekonomiska problem, det är inget att skämmas för. De som borde skämmas är indrivarna, som trampar på de som ligger, och slår på de redan skadade. När jag gick i skolan, så var det en av rastens grundtankar, om det blev slagsmål och det blev det ibland, så slår man inte på någon som ligger...


Idag bloggar följande om detta ämnet:

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie


Kommentera gärna ämnet här och på Fattiga
riddares forum

Pingat på Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om
Skuldsatt, Kronofogden, Skuld

Familjerätten

Idag klockan tre ska jag till familjerätten... det ser jag ju inte fram emot direkt.

I sommras fick jag interimistiskt beslut att min dotter ska bo hos mig. Grunden för beslutet är att mamman har slagit henne vid två tillfällen, hon har vid ett tillfälle mosat en banan i ansiktet på sin dotter och dessutom spottat den lilla i ansiktet. Min dotter är åtta år gammal.

Sedan i juni har hon bott hos mig på heltid och träffat sin mor varannan helg. Jag får varje gång köra tjejen till sin mamma, eftersom mamman inte har körkort. Vi bor ca fem mil från varandra, så det är ju en kostsam affär, speciellt eftersom jag redan ligger på marginalerna, men barnens välbefinnande måste alltid komma först.

Nu handlar det om vårdnaden. Första mötet på familjerätten, som mamman och jag gemensamt skulle komma till, uteblev hon från. De hade sedan ett möte själva med henne. I tisdags skulle jag köra dottern till mamman, eftersom de skulle göra hembesök där. 20:00 kvällen innan meddelar hon på familjerättens telefonsvarare och till mig på SMS att hon ska jobba, så mötet i hennes hem är inställt. Sedan dess har jag inte fått tag i henne, hon svarar varken i telefon, eller på SMS. Till saken hör nu att jag tog ledigt från jobbet för att kunna köra dottern...

Idag ska jag då till familjerätten och träffa socialgubben, som vid förra mötet sa till mig att släppa vårdnadsfrågan. "Du har ju boendet, och vårdnaden kommer du nog inte få, du har ju betalningsanmärkningar." Jag frågade då var det står att en kraschad ekonomi gör mig till sämre förälder? "Kan man inte ta hand om sin egen ekonomi, så kan man inte ta hand om sitt barns." får jag då till svar. Jag svarade att mina skulder kommer från separationen, med den misshandlande modern, och jag kan visa att jag inte misskött min ekonomi efter det. Visst, vissa gånger har det varit kärvt, vi fick till och med elen avstängd, vid ett tillfälle, men vi fick den återinkopplad igen efter ett par timmar. Men det var ett par år sedan. Men tänk, det sitter en gubbe som ska göra en utredning om mig som förälder, han anser att betalningsanmärkningar är värre än att ha misshandlat sitt barn.

Misshandeln var dessutom föremål för utredning hos socialtjänsten. De lämnade utredningen utan åtgärd men "med en fortsatt oro för J*****s fortsatta välbefinnande i relationen till modern" men det är inte så viktigt, jag har ju betalningsanmärkningar. Mamman är 34 år, hon har aldrig haft ett riktigt jogg, utan sprungit runt på olika vikariat eller levt på soc, men det spelar tydligen ingen roll, jag har ju betalningsanmärkningar.

Jag kanske inte är världens bästa förälder, men jag har alltid sett till att mina barn har mat på bordet och kläder på kroppen, de har egna rum, översållade med leksaker. Jag kör mina barn till fritidsaktiviteter och den stora till hennes mamma. Men trots det får jag höra att betalningsanmärkningar, det är inte bra, då är man kort sagt en sämre förälder.

Som tur är har jag en grymt bra advokat, som senast igår förklarade att det är ren idioti. Tingsrätten ser på en sak i detta fallet, och det är vem som är mest lämpad att dottern bor hos, och det är den som arbetar på att kontakten med båda föräldrarna är god.

Betalningsanmärkning

Nu var det onsdag igen och dagens ämne är betalningsanmärkningar. ”Nä, du får inte hyra bil för du har betalningsanmärkning … nä, du får inte skaffa abonnemang, för du har betalningsanmärkningar … nä, du får inte leva för du har betalningsanmärkningar”.

Vi lever i en rättsstat, ett land där alla människor har rätt till ett eget liv, en egen bostad och ingen ska behöva gå hungrig. Ändå har vi ett system, med betalningsanmärkningar, som diskvalificerar vanliga laglydiga medborgare att göra helt vanliga saker, bara för att man någon gång under de senaste tre åren missat att betala en räkning av olika anledningar. Det spelar ingen roll om det handlar om hundra kronor, eller hundra tusen, anmärkningen är den samma. Det finns till och med folk som har blivit lurade av inkassobolag, men helt enkelt inte känt till reglerna eller inte haft energin att bestrida felaktiga krav och på så sätt fått betalningsanmärkning. Ja exemplen är många, men i Sverige har vi ett system som gör att folk helt enkelt struntar i varför, har man en betalningsanmärkning så har man och då är man en andra klassens medborgare.

Läser man om ämnet, så är folk livrädda för att få en betalningsanmärkning. Det är ett hot som inkassobranschen lever på, ta vilket inkassobrev som helst, de skriver, ”Betala inom tio dagar, annars kan ärendet gå till kronofogden, och då får du betalningsanmärkning…” Det intressanta är då att kronofogden har egentligen inget med betalningsanmärkningar att göra… ”Det är inte kronofogden som utfärdar betalningsanmärkningar. Ordet betalningsanmärkning är kreditupplysningsföretagens samlingsnamn på ett stort antal uppgifter som de samlar in från olika håll och sedan använder vid kreditupplysning. Många av dessa uppgifter kommer från myndigheter, till exempel Kronofogden.” från kronofogdens hemsida. Nu finns det som tur är en modern lag som reglerar hur man får betalningsanmärkningar, nämligen kreditupplysningslagen från 1973… Det är alltså en lag från 1973 som kreditupplysningsföretagen har att följa. En betalningsanmärkning, blir registrerad efter att den vunnit laga kraft, alltså efter att tiden för betalningsföreläggande gått ut. Betalningsföreläggandet som sådant är inte grund för en betalningsanmärkning, men om man inte protesterat i tid, eller om man inte betalat, så har man anmärkningen. Om vi nu säger att jag helt enkelt missar datumet med en dag, får jag alltså en betalningsanmärkning. Men ingen fara på taket, den försvinner efter tre år.

Datainspektionen är myndigheten som ger tillstånd för kreditupplysning, de har ett antal företag som får ge kreditupplysningar, idag är det 22 företag, som finns på den listan. Det är företag som följer kreditupplysningslagen, naturligtvis. En lag som bland annat säger att man inte får lämna en kreditupplysning om man inte har ett legitimt behov av den, till exempel en hyresvärd som ska hyra ut en bostad, eller bank som ska bevilja ett lån. Då kommer man osökt in på företaget Ratsit AB, som lämnar kreditupplysningar via internet. ”Gratis upplysning på företag och privatpersoner” står det i headern på deras hemsida. Nu är det ju inte speciellt gratis, företaget omsätter 7,4 miljoner och har bara en anställd… De lämnar i alla fall ut kreditupplysningar, på alla svenskar. ”Ta alltid en kreditupplysning innan du genomför en affär, ingår ett avtal eller anställer någon. Det kan spara dig mycket bekymmer.” skriver de på sin hemsida. Men enligt lag, så får de alltså inte lämna ut den informationen utan att den frågande har ett legitimt skäl. När man vet det känns det ännu märkligare att veta att företagets vd, Anders Johansson, är nominerad till årets företagare i Göteborg, 2009, med motiveringen:

”Ratsit har tagit en traditionell bransch ut på internet och gjort den tillgänglig för småföretagare och vanligt folk! De har lyckats med sin vision att leverera enkla, snabba, billiga kreditupplysningar över internet till företagare och privatpersoner. Kreativiteten är stor vilket visar sig i affärsmodeller och nya produkter och tjänster. Anders Johansson är en stor kreatör och ser möjligheterna och han och företaget har alltid kunden i centrum.”

Att han sedan bedriver en verksamhet som är reglerad enligt lag, för att inte förnedra folk i onödan och dessutom är en bransch som kräver tillstånd av datainspektionen, vilket Ratsit saknar, det skiter man i.

Att vem som helt kan gå in på internet och söka efter mig, är oerhört jobbigt. Jag har ett ovanligt efternamn, så det var enkelt att söka efter mig på Ratsit, en enda träff. Mina vänner kan förvisso gå in till fogden och få ett registerutdrag, men hur många gör det. Men på sidor som Ratsit eller andra liknande sidor, kan man faktiskt bara för att det är kul, kolla upp sina vänner, grannar, släktingar, etc. Och då kommer man ju osökt in på själva kärnfrågan med betalningsanmärkningar. Den försvinner nämligen inte i och med att jag betalar skulden. Vi har nämligen ett så underbart system, som innebär att en anmärkning, sitter kvar i tre år efter att den vunnit laga kraft. Jag blir i tre år diskvalificerat från ett drägligt liv, trots att skulden är betald. ”Han har misskött sig, akta dig för honom”, säger kreditupplysningsföretagen. Konstigt. För vilket annat brott som helst, så är man fri, när man avtjänat sitt straff, men om jag nu till exempel blir beviljad skuldsanering, så får jag under fem år leva på existensminimum, sedan när jag är skuldfri och borde få börja leva, då sitter anmärkningshelvetet kvar i tre år till, hur sjukt är det systemet…

Idag bloggar följande om detta ämnet:

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie


Kommentera gärna ämnet här och på Fattiga
riddares forum

Pingat på Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om
betalningsanmärkning, skuldbeläggande, repressalietänkande

Om...

jag bara hade vetat!

En skrift jag hittade hos Kronofogden igår, har det namnet. Den är skriven av elever på Munkebäcksgymnasiet i Göteborg, men ges ut av Skatteverket i samverkan med Kronofogdemyndigheten.

På omslagssidan står det "Utan kronofogden blir det rena vilda västern". När jag läser artikeln med samma namn, så kan man läsa om Spanien där de har en privat inkassobyrå som heter El Frac.

"De använder sig av en speciell, lite orginell metod för att driva in skulder från folk: nämligen att sätta på sig röd frack och en svart hög hatt och sedan gå in på exempelvis en restaurang för att visa allmänheten att ägaren har skulder ... han känner sig ofta pressad och betalar tillbaka, om han har möjlighet. El frac använder sig aldrig av våld, det är en känd och accepterad byrå..."

I anslutning till det så Dan Jerring, informationschef på KFM, på frågan hur det skulle se ut i sverige om kronofogden inte fanns:

"Människor skulle då försöka få tillbaka sina skulder på egen hand genom att i värsta fall använda våld ... Det skulle bli rena vilda västern".

Hur i hela helvetet kan informationschefen på kronofogden uttala sig på det viset. Jag skulle hellre bli hemsökt av en en frackklädd spanjor, än förnedrad av kronofogden och få gå från hus och hem, eftersom "vi har våra rutiner, vill du ha en bostad så får du söka hjälp hos socialen, ditt hus är nu utmätt".

På ett annat ställe i tidningen ställer de frågan vad som händer om man inte kan betala sina skulder. Anna-Karin Regenberg, kommunikatör på KFM svarar:

"Ja, man kan ju inte lugga en flitskallig!"

Nähä, vad är det kronofogden gör dagligen då? Varför lider så många människor av utanförskap.

Iden med tidningen Om... var en god, kom ut med budskapet till ungdomar, att inte skaffa skulder. Men att lägga den i KFMs väntrum, där jag som redan sitter i skiten kommer öven den och läser den, är lite som ett hån. När man sedan läser vad kronofogdens förståsigpåare skriver, så undrar man vilken värld de lever i.

Att rösta eller inte rösta, det är frågan

Är det modigast att tåla
ett vidrigt ödes hugg och pilar,
eller att ta till vapen mot ett hav av plågor
och dräpa dem beslutsamt?

Att få dö – att sova, inte mer,
och tro att sömnen gör slut på hjärtats värk,
de slag och stötar som köttet fått till arvedel -
det vore ett slut, en nåd att stilla bedja om.

Att dö, att sova… sova, kanske drömma
-ja, det är stötestenen!
Vilka drömmar ger dödens sömn,
när vi har kastat av oss all jäkt
och kapat livets ankartross?

Den tanken hejdar oss, och det är den
som gör eländighetens liv så långt.
Vem ska tåla världens gisselslag,
tyrannens övergrepp, den stoltes fräckhet,
föraktad kärleks pina och lagens tröghet?
Ett hutlöst ämbetsvälde och de sparkar odågan ger
den tåliga förtjänsten?

Vem tålde livet
om han kunde göra sig kvitt
allt detta bara med en dolk?”
Vem skulle dra på bördorna
och stöna och svettas under livets ok,
om inte vi fruktade för något efter döden,
det oupptäckta landet
från vars gräns ingen har återvänt?

Det lamslår viljan,
och hellre bär vi våra vanda plågor
än flyr till andra som vi inte känner.
Den inre rösten gör oss alla fega.

Så går beslutsamhetens friska hy
i eftertankens kranka blekhet över,
och företag av högsta vikt och flykt
kan falla platt och mista namnet handling.”


När Schakespeare skrev Hamlets berömda monolog, så var det om olycklig kärlek han skrev. Men den passar bra in på dagens ämne, att rösta eller inte rösta...

Sverige har idag 6 900 000 röstberättigade medborgare. Av dessa är ca 500 000 skuldsatta. Det gör en ganska stor procentsiffra. Om alla dessa skulle strunta i att rösta, skulle man då få upp ögonen att något är fel i samhället. I Sverige har vi ett högt röstdeltagande, jämfört med många andra länder, jag har för mig att det var ca 80% som röstade vid förra riksdagsvalet. Men 20% röstade alltså inte. Var det någon som funderade över varför nästan 1.4 miljoner röstberättigade inte röstade? Nej, man konstaterade bara att vi har en procentsats som skiter i att rösta, soffliggare. Om vi nu skulle få med alla skuldsatta på att inte gå och rösta, så skulle konstaterandet vara. "Jaha, vi fick 74% som röstade i år, lägre än förra året, men who cares."

I en demokrati som man ändå måste kalla Sverige, trots att många månniskor står utanför samhällets skyddsnät, så har vi en demokratisk rättighet, som jag anser är en skyldighet, nämligen at rösta. Om vi inte röstar, sällar vi oss i ledet och låter andra bestämma allt. Idag har vi faktiskt en möjlighet att få fram politiker som driver frågan för överskuldsatta. Om alla istället kryssar för exempelvis Ertsborn, eller någon av de andra som kommer med förslag om att förbättra våra vilkor, då kan vi få en förändring.

Flera diskussioner finns på nätet, om att starta ett parti för skuldsatta. Det är en lösning som är kortsiktig. Ett parti, med en fråga, skulle inte bli långlivat. Kanske röra runt lite i grytan, men ingen bra lösning. Om man istället, lobbar befintliga politiker att driva frågan, över partigränser, då har vi kommit en bit på väg. Om alla överskuldsatta kryssar för sin favoritpolitiker, som aktivt driver frågan, då är vi snart framme vid målet.

Så snälla. Om ett år är det val, gå och rösta, även om det bär emot, lyft fram eldsjälarna, de finns där. Tillsammans kan vi skapa en förändring. Vi vill inte falla platt och mista namnet handlig.

Idag bloggar följande om detta ämnet:

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie


Kommentera gärna ämnet här och på Fattiga
riddares forum

Pingat på Intressant.se

Sergel igen.

För någon månad sedan redovisade jag Sergels inkomster. Det verkar som om något hänt där, för jag har under den senaste veckan fått ett antal mail från folk som undrar vad det är för bolag. De har väl skickat ut massbrev, eller nåt. Så här kommer en favorit i repris, med lite kompleterande information om detta bolag.

Sergel kredit:

Netto omsättning: 430 694 000:-
Resultat: 18 533 000:-
Totala tillgångar: 183 318 000:- varav 17 200 000:- i eget kapital.
Antal anställda: 257
Personalkostnad per anställd: n/a

Efter att jag pratat med Ulrika Ring förra veckan, så kom vi in på ägandeskapet av detta bolag. Och vad jag inte visste är att Sergel Kredittjänster AB är ett helägt dotter bolag till TeliaSonera AB. Och vem äger Telia?

37,3% Svenska staten
13,7% Finska staten
3,2% Svenska privatpersoner
2,3% Swedbanks dotterbolag Robur Fonder
2,2% Finska privatpersoner
1,7% Alecta
1,4% Fondbolag närstående Svenska Handelsbanken
31,5% Övriga aktieägare

Största ägare är svenska staten... Staten har alltså ett vinstintresse i att driva inkassobolag. Intressant, jag har funderat en del på det i helgen. Alla som någon gång har fått ett krav från Sergel vet att det är nästan omöjligt att läsa ut något om skulden. Ofta är det bara ett gäng siffror som står där, inget vad skulden avser. Datainspektionen får varje år in flertalet anmälningar om detta bolag. Det statliga inkassobolaget skiter alltså i att följa god inkassosed.

Kommentera gärna detta. Jag vet inte riktigt hur man ska ställa sig till detta...

Visst tar vi väl hand om våra medborgare?

Ibland läser man helt otroliga levnadsöden. I välfärdstaten Sverige lever vi i ett samhälle som tillåter att människor blir så fantastiskt orättvist behandlade. Idag är ingen gemensam bloggdag, men jag tar ändå ett inlägg från Isolvens Stockholms blogg och lägger här. Likaså bloggen Systemsnyltarn har publicerat inlägget. Läs detta, det är ett levnadsöde, som tyvärr inte är helt ovanligt, men som måste lyftas fram.

"Jag tänkte få dela med mig av mitt öde som livstidsgäldenär. En helt otrolig historia, som tyvärr är helt sann. Detta har jag fått leva med sedan jag valde att separera 1993.

Mitt liv!
1988 köpte jag ett nytt hus med min dåvarande sambo och 1993 blev det tyvärr dags att gå skilda vägar. Jag kontaktade en lokal fastighetsmäklare och efter 2 veckor hade en köpare bestämt sig. Allt kändes bra och vi skulle bara gå back ungefär 500 000 kr tillsammans i affären. Men ett dilemma uppstod, då min sambo vägrade att skriva under köpeavtalet. Den aktuella köparen drog sig helt naturligt ur affären. Detta medförde att huset gick på exekutiv auktion 6 månader senare, och den aktuella totala skulden blev nu istället 740 000 kr. Slutskulden blev alltså 240 000 kr större på grund av detta….

Jag tog kontakt med Kronofogden direkt i samband med auktionen av huset, och beskrev min situation. Hur skulle jag gå tillväga för att få ta dela skulden? Han gav mig rådet att försöka komma tillstånd med en förlikning med aktuella borgenärer. Jag kontaktade alla borgenärer, och förklarade min önskan om att få göra upp en avbetalningsplan. Men eftersom alla skulder vara solidariska, och att min före detta sambo inte godkände detta eller skrev på några dokument blev det ett nej. Jag fick alltså inte betala av min skuld på 50 %, då möjligheten fanns. 6 veckor senare erhöll jag min första betalningsanmärkning, och min kreditvärdighet försvann helt 1993. Nu började resan som livstidsgäldenär…

Sedan gick bara åren vidare, med betalningsanmärkningar, ingen kreditvärdighet och diverse försök till löneutmätning från Kronofogden. En betalningsprocess som bara låter den totala skulden växa sig större och större. Mitt liv kändes hopplöst och framtiden såg inte speciellt ljus ut…

2002 tog jag trots allt nya tag och startade en egen konsultfirma. Förhoppningen var att försöka få ihop pengar, så att jag kunde komma fram till en ekonomisk lösning i någon form. Nu hade det gått 9 år sedan huset gick på exekutiv auktion, och nästan inga pengar alls hade Kronofogden kunnat driva in. Jag trodde att det var läge att kunna föra en dialog med mina borgenärer. Det jag inte visste då, var att de ursprungliga borgenärerna tröttnat och redan sålt skulderna vidare på marknaden. För en spottstyver till giriga aktörer som Lindorff AB med flera. Nu börjar den riktiga jakten ordentligt. Det började hagla alla möjliga betalningsuppmaningar i alla de tänkbara former, med hot om indrivning via Kronofogden. Tyvärr innehöll inget något om avskrivning av den höga kapitalräntan eller avbetalningsplan. Det hela bara fortsatte…

2004 kom den riktiga kallduschen! Min före detta sambo ansökte om skuldsanering, och hade ställt in alla sina betalningar. Hon var statligt anställd, bodde i hus med sambo och barn. Men eftersom alla våra skulder var solidariska och jag inte hade lyckats att dela på detta tidigare, var det inte riktigt rätt förutsättningar för ett godkännande trodde jag. Jag valde att inte överklaga med facit i handen. Men vilken kalldusch det blev, hon fick en skuldsanering godkänd. Med en återbetalning på 0 kronor. En ren skuldavskrivning! Plötsligt var jag ägare till 100 % av den totala skulden? Hur var detta möjligt?

Det fanns inget att göra, utan att bara försöka arbeta vidare. Någon gång skulle väl rättvisa skipas för min del. Min affärsverksamhet byggde på projekt av olika karaktär och längd. Jag fakturerade då aktuellt projekt var slutfört, detta gjorde att jag hade en oregelbunden inkomst månad för månad. Där av kunde jag inte betala in fastställda skattetariffer från Skatteverket per månad. Utan betalade in skatten då aktuellt projekt var slutfört, jag träffade Skatteverket vid starten av mitt företag och förklarade detta. Bara pengarna var på skattekontot den dag det skulle belastas, var deras krav. Med andra ord fanns det alltid en större summa pengar på skattekontot, för kommande belastning. Det var även spärrat för utbetalning, och även all skatteåterbäring gick in direkt på kontot. Från 2002 fram till 2008 fungerade det bara bra, inga problem allt flöt på.

Dödsstöten för mig kom i mars 2008! I mars 2008 får jag ett saldobesked från Skatteverket, där ett eget uttag på 200 000 kr är noterat? Jag fattade ingenting, då det var spärrat och inget kontonummer för utbetalning var angivet. Vid kontakt med Skatteverket, kom det fram att Kronofogden hade utmätt mina skattepengar som överskjutande skatt? Hur var detta möjligt? Ingen hade varit i kontakt med mig i ärendet alls? Pengarna hade gått till att betala 16 årig kapitalränta åt Lindorff AB? Betala kapitalränta för att skapa en ny skatteskuld, helt ologiskt.

Jag bokad ett möte direkt med Kronofogden, för en förklaring av agerandet. Vid själva mötet kom det fram att Kronofogden inte tog ansvar för resultatet av sin handling. Att skapa en skatteskuld, som medför att jag skulle tappa min f-skattsedel och bli arbetslös var helt ok. De berättade om jag inte var nöjd med deras beslut, skulle jag överklaga. Vilket jag gjorde…

Jag överklagade till Tingsrätten och fick avslag i januari 2009, överklagade till Hovrätten med avslag i maj 2009. Mitt företag lades ner på grund av indragen f-skattsedel. Den skapade nya skatteskulden var nu nästan 300 000 kr, då Skatteverket tog upp det som eget uttag tillkom sociala avgifter och skatt på summan. Men jag har inte fått några pengar, eller begärt uttag i någon form. Kan detta vara ett myndighetsmissbruk? Troligen…

Nu börjar det helt otroliga att hända. Precis 1 år efter utmätningen av mitt skattekonto på 200 000 kr, i mars 2009 börjar Kronofogden driva in en ny skatteskuld för mig på 300 000 kr på uppdrag av Skatteverket. Pengar som tidigare varit inbetalda på skattekontot, men blivit utbetalat av Skatteverket själva? En skatteskuld som Kronofogden skapat 1 år tidigare i mars 2008. Att skapa en större skuldbörda än tidigare, för att sedan driva in den? Att betala kapitalränta med skattepengar, hur tänker Kronofogden då?

Helt plötsligt har mitt ekonomiska läge blivit ännu sämre än tidigare genom Kronofogdens agerande. Min totala 100 % skuld omfattar nu även en ny skatteskuld, alla andra skulder är 16 år gamla från min separation tidigare och huset som gick på exekutiv auktion. Jag har inte dragit på mig en enda skuld eller betalningsanmärkning på hela 16 år. Men mitt läge hade blivit radikalt försämrat. Hur var detta möjligt?

Jag var 45 år arbetslös sedan maj 2009, har använt 100 dagar av mina 300 dagar. Har en total skuld på ungefär 1 500 000 kr, saknar kreditvärdighet och betalningsförmåga helt. Har gått från en fullt fungerande egen företagare till en ytterligare arbetslös på marknaden. Vad gör man i denna otroliga situation? Allt jag har gjort var att separera 1993.

Ansökan om skuldsanering såg ut som min slutgiltiga lösning på denna livssituation. Jag fyllde i min ansökan enligt ovan givna förutsättningar, och väntade ivrigt. Svar kom nu i september om att en skuldsanering skulle inledas för mig. Jag fick ett personligt samtal från en handläggare på skuldsaneringsenheten i Östersund. Jag bekräftade min situation och förklarade läget, eftersom alla skulder var 16 år gamla och jag inte dragit på mig något nytt såg det hela bra ut. Den nya skapade skatteskulden hade ju Kronofogden skapat själva 1 år tidigare, vilket jag klargjort i min skriftliga ansökan och muntligen i aktuellt samtal. Plötsligt började det att komma ett ljus från andra sidan tunneln. Det fanns äntligen ett hopp…

Så kom avslaget! Kronofogden gav mig ett avslag på min skuldsaneringsansökan. Kronofogden lyfte fram att jag personligen behövde en ekonomisk rehabilitering, eftersom jag inte deklarerat i tid, varit nonchalant och dragit på mig ny skuld 2008. Man fastställde även att jag var kvalificerad insolvent, vilket stämde där av min ansökan om skuldsanering. Förutom allt detta presenterade man mig som en rent kriminell och oansvarig medborgare, som i mitt ekonomiska beteende inte skulle vara hjälpt med en skuldsanering. Ett rent förtal av mig som person, där uppgifter som presenteras inte är styrkta och saknar förankring i verkligheten.

Ingenstans i själva utredningen som presenterades uppgiften om att Kronofogden utmätt mitt skattekonto och ökat den totala skulden med 300 000 kr. Där syftet var att betala en liten del av en 16 årig kapitalränta och på så sätt skapa en ny skatteskuld för mig personligen. Försöker man dölja ett misstag som begåtts? Varför döljer man information som finns i deras eget register? Varför kan man inte få ett beslut som grundas på saklig fakta?

Detta är självklart överklagat till Tingsrätten, och jag inväntar beslutet av min överklagan i dagsläget. Det som är spännande är att jag har kunnat styrka deras agerande med dokument från Skatteverket, Lindorff AB och självklart Kronofogden själv. Jag ser verkligen fram emot Tingsrättens beslut… Men med facit i hand, det har ju gett avslag i ärendet tidigare.
Slutligen för det gå till på detta sätt? Jag önskar verkligen inte att någon fler medborgare får uppleva det jag gjort. Allt jag gjorde var att separera…

Tack för att just du läste detta inlägg, kom gärna med dina synpunkter och erfarenheter. Det vore skönt att få lite stöd i denna position som jag befinner mig i just nu.

NoCash"

Det är synd om människorna

Det var Strindbergs grundtes när han skrev Ett Drömspel. I pjäsen kommer guden Indras dotter ner på jorden för att se hur människor lever. "Det är synd om människorna". Och det är det. Jag läser regelbundet på nätet om olika situationer som drabbar helt vanliga människor, situationer som gör fult friska arbetsföra människor, till melankoliska kollin, som totalt tappat tron på tillvaron. Människor som ibland ser den enkla utvägen, med ett rep att ta till istället för som samhället vill, "göra rätt för sig". Men vad innebär det att man gör rätt för sig. Jag har mycket skulder och vill gärna göra rätt för mig. Jag betalar massor med skatt, men fick trots det dra ut en tand för ett tag sedan, för att jag inte hade råd att rotfylla den.

Igår åt jag för en gångs skull lunch ute, chefen bjöd. Vid bordet brevid, satt det två hantverkare, som pratade om programmet lyxfällan. Jag har inte sett avsnittet de pratade om, men de sa "hur fan kan man vara med i ett sådant program?" "Nä", svarar den andre, "gå ut och skylta med att man är en idiot." Av deras fortsatta resonemang, förstod jag att avsnittet handlade om kille som hade kursat sitt företag ett par, tre gånger. Han var alltså en idiot, för det. I USA har man devisen, att det är först efter sin tredje konkurs man kan driva ett framgångsrikt företag. I Sverige är man en idiot, för att man lyckas kursa två gånger. Som sagt, jag såg inte programmet och har ingen åsikt om innehållet, men det är intressant att lyssna på hur mycket åsikter folk har om andra. Ullared, är ett annat exempel. Familjen som spenderar hela sin semester i Ullared och handlar för x antal tusen, för att ha allt de behöver under ett år, hånas på många ställen på nätet. Folk är så sjukligt intresserade att trycka ner andra. Även om jag hade råd, skulle jag inte spendera min semester på GeKås, kanske för att jag bor rätt nära, men jag har inte rätt att döma deras val. Om de tycker att det är en bra idé, så låt dem tycka det.

Det finns både små och stora inkassobolag, ett av de mindre, som jag faktiskt orättvist blivit kund hos, är EFAB inkassobolagen, med 7 anställda. Jag kommer att skriva mer om mitt ärende där senare, lite beroende på hur de hanterar det, onödigt att hänga ut någon i onödan, men det handlar om en oriktig faktura... och det kan jag lätt bevisa...

EFAB omsätter: 8 023 000:-
Resultat: 1 253 000:-
Tillgångar: 4 562 000:- varav 2 415 000:- i eget kapital.
Omsättning per anställd: 1 146 000:-
Kostnad per anställd: 431 000:-

Hur får man vardagen att gå ihop?

En timme innan onsdag, så vi låtsas att det är onsdag nu...
Idag handlar bloggonsdagen om hur man får vardagen att gå ihop när man lever som skuldsatt och vilka problem som kan drabba oss. Angående problemen, så hänvisar jag till gårdagens inlägg, men hur får man vardagen att gå ihop, ja, inte vet jag, jag har inte lyckats än… Jag skulle kunna sluta där, men jag väljer att babbla på och hoppas på lite kommentarer från mina kära läsare, efter att ni läst detta.

Min farfar, spenderade sina sista år i livet med att leta extrapriser. Han åkte runt hela staden, med färdtjänst, och köpte ett kilo potatis i en affär, en ost i nästa, ett halvt kilo köttfärs i den tredje och sådär höll han på. Det var hans liv. Han sparade säkert ett par, tre kronor om dagen på det. Och vi skratade åt honom, tyckte det var roligt, men för honom, så var de där två, tre kronorna superviktiga. På en månad hade han sparat ihop till ett par tre middagar. Vi trodde det bara var för at han skulle ha något att göra, men det var en överlevnads instinkt. När han dog 87 år gammal, så hade inget sparat, inga pengar i madrassen. Han hade spenderat ett helt liv till att överleva. Han var inte skuldsatt, men hela hans liv, gick ut på att överleva. Detta tyckte vi var jättehemskt, när vi kom till insikt. Idag vet jag att farfar inte var ensam, miljontals människor lever på samma sätt, och försöker få vardagen att gå ihop.

Folkhemmets grundide, var att alla människor i Sverige skulle ha det lika bra. Ingen skulle vara fattig, och ingen skulle vara rik. Idag har vi i landet ett system som går stick i stäv med Per-Albins gamla tankar, vi har över hundra tusen evighetsgäldenärer, vi har nästan en halv miljon med skuldsaldo hos den statliga kronofogdemyndigheten, en myndighet, som grundades redan i folkhemmets barndom och har betydligt äldre anor än så, som motarbetar hela grundtanken med det svenska folkhemmet, för en utvald massa.

Hur får man då vardagen att gå ihop. Enligt kronofogden ska det inte vara några problem. De räknar ju fram ett förbehållsbelopp, som talar om exakt hur mycket pengar man ska behöva. I det ingår hyran, om man nu inte har en för hög hyra, för då ska man flytta, vilket troligtvis inte går eftersom man inte får någon lägenhet, eftersom man har skulder hos kronofogden, men det skiter kronofogden i, det är det vi har socialen till, som ska se till att jag har en bostad, de kan ju då komma på att jag faktiskt har en bostad, så varför hitta en ny, det är ju bättre att jag får ekonomiskt bistånd så jag kan bo kvar i lägenheten, trotts att kronofogden har tagit bort mer än hyran när de räknade ut förbehållsbeloppet, eftersom den var för dyr, fattar du… nä, inte jag heller… men tillbaka till förbehållsbeloppet. Man får ha pengar till vanliga levnadskostnader, som är schablonbestämt hur mycket det är. Så här skriver fogden: ”Till vanliga levnadskostnader bör räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom t.ex. för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, hushållsel, telefon, internetuppkoppling, TV-avgifter, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifter och andra medlems- avgifter (jämför punkt 3.2.3) samt mindre utgifter för tillfälliga behov.” Summan man faktiskt får behålla är exakt 5279 kronor, efter skatt, om man är sammanboende får man ha kvar 4441 kronor. Det är alltså vad man ska klara sig på under en hel månad. Bara en full tank bensin kostar runt sju hundra kronor, sen kan man räkna resten själv. Man måste trolla med knäna. Tänk nu, en stor del av Sveriges befolkning har alltså denna summa att leva på, 5000 kronor, som ska räcka till allt. Om vi jämför det med en vanlig människa, som tjänar säg 22000/månad. Så har han ungefär 16000 efter skatt, hyra, säg 6000, då har han alltså kvar 10000, att leva på, förstår ni nu att 5000 är inte mycket pengar.

Jag var inne på familjelivs forum, en kille, svarade en tjej som beskrev sina ekonomiska problem, med ”ät nudlar”. Jag vet inte om det är svaret, men är det verkligen rimligt att 2009, i ett rikt i-land, så ska folk behöva äta nudlar, för att klara sig.

Är det nu konstigt att folk väljer att jobba svart, för att få behålla lite pengar. Det ena föder det andra brukar man ju säga. Ger man en människa för lite pengar att klara sig på, så kommer man söka nya försörjningsmöjligheter, till exempel svartjobb, eller rent av brott. Jag är ingen förespråkare för att folk gör olagligheter, men jag är heller inte förvånad att det sker. Som ni ser har jag inga bra förslag på hur man får vardagen att gå ihop, trots det så lever jag. Jag har inget gymkort, jag har sålt allt som jag kan göra mig av med på Blocket, jag har fortfarande tjocktv, jag dricker i princip ingen alkohol, jag har slutat röka, man måste kort och gott dra in på allt, som normala svenssons ser som rent självklart.

Idag bloggar följande om samma ämne:

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie


Pingat på intressant.se

Dag före onsdag...

Varje dag stöter man på hinder i samhället. Allt från att inte få hyra bilar, till att inte kunna skaffa ett telefonabonnemang. Vad man inte får göra är något de flesta skuldsatta, relativt fort blir experter på. Man möter nämligen hinder hela tiden.

När jag och min fru skulle flytta, till vår nuvarande lägenhet, så behövde vi ett nytt telefonabonnemang, så jag ringde runt till några olika leverantörer. Jag var helt ärlig från början och talade om att jag hade betalningsanmärkningar, men undrade om det gick att komma förbi det på något sätt, till exempel genom någon form av deposition. Alla sa nej, direkt och då var det meningslöst att ens försöka. Men till slut ringde jag till Glocalnet. Hon kollade upp det och kom tillbaka och sa att det var inga problem, de ser inte till historiska betalningsproblem, utan hos dem är alla välkomna. Jag tecknade abonnemanget, muntligt, men eftersom det spelades in, så skulle det vara lika bindande som ett skriftligt abonnemang. För mig, visade det sig, efter att de gjort sedvanlig kreditprövning, så kom de fram till att jag hade ju betalningsanmärkningar, då får man inte teckna abonnemang hos dem och således var det annullerat omedelbart, det finns ingen som är lika låg som Glocalnet. Hur fick vi löst det då, man måste ju ha telefon, annars är man inte kontaktbar, kan inte söka jobb och så vidare. Jo, min pappa står på mitt abonnemang, de accepterar inte ens att man har någon som går i borgen, han måste stå på abonnemanget, kanske för att en skuldsatt inte ska synas, och får därför inte ha ett abonnemang, eftersom man då hamnar i telefonkatalogen och på så sätt syns. Idag när jag går och handlar och möter Telenor Xpress, eller Tele2 säljarna, som dyker på en för att sälja abonnemang, så brukar jag säga, ja tack, jag tar ett sådant, men jag har en miljon i skulder, men det är väl inga probem… Vad gäller mobilen, så har jag ett Halebop kontantkort. Nu har jag ett jobb, som kräver att jag ringer ganska mycket med mobiltelefon, de betalar räkningen, men vill inte stå på ett abonnemang, jag skulle kunna ha ett abonnemang, som man betalar lite högre månadskostnad för, men ringer billigare, men det får jag alltså inte,utan fyller på mitt kontantkort, för över tusen kronor i månaden.

När jag fick mina skulder, så skulle vi åka till Legoland med barnen, ihop med en annan familj. Ja, det var onödigt och man ska betala skulderna först, men jag fick ganska snabbt skulder på en miljon, eftersom lånen på huset förföll, vi resonerade som så, att vi var tvungna att komma bort ett tag la pengar på att åka till Legoland. Vi skulle hyra en minibuss och jag tog på mig att hyra den och betala med mitt Visakort, som då inte hade dragits in av banken, jag hade en kontokredit på trettiotusen, som inte var utnyttjad alls. Men trotts det, så såg uthyraren enbart att jag hade betalningsanmärkningar och jag fick skamset ringa min vän och förklara situationen för honom, så han fick ta hyrbilen.

Under tiden jag skrev detta kom jag på att i stycket ovan, så ursäktar jag mitt eget beteende, eftersom, det kan vara någon som läser detta, som börjar ifrågasätta varför man som skuldsatt vill leva ett normalt liv. Stora delar av en skuldsatts liv, går ut på att bekräfta de val man gör. Till socialen, får man bekräfta varför man måste ha den där bilen, som har ett marknadsvärde på 2500 kronor, till fogden får man förklara varför man måste ha nya glasögon, så de inte kan ta den vanliga summan den månaden. Hela livet går ut på att bekräfta varför man vill fortsätta leva.

Jag ska ärligt säga att jag ändå är lyckligt lottad, jämfört med många andra i samma situation. Jag har kvar min familj, jag har tjänstebil och har lyckats få ett nytt jobb, mitt i finanskrisen.

Imorgon är det ny bloggonsdag, då ska vi skriva om hur man får vardagen att gå ihop som skuldsatt, se detta som en förberedelse för morgondagens inlägg.

Första måndagen denna veckan...

I helgen när jag surfade runt, så har jag hittat flera orimliga bloggar och hemsidor. En tjej som jag missade att spara adressen till, ansåg att alla månniskor som har mer än en miljon i skulder, skulle hamna i fängelse, där man fick arbeta av skulden. En idiotisk idé, som faktiskt praktiseras i vissa länder. Ska vi skuldsatta behöva känna oss som brottslingar nu också?

I fredags sände Tv4 ett inslag om kommunikationsskulde, där bland annat Ulrika Ring , fick uttala sig om hennes syn på problemet. Som Ulrika sa efteråt, varför bara fokusera på en liten del av skuldproblematiken. Det är ju jättebra att tv tar upp problemet, med skulder, men varför fokusera enbart på kommunikationsskulder. Ulrika skriver riktigt bra om det på sin blogg.

Familjeliv , har en forumdel, där folk kan diskutera ekonomi. Det är riktiga problem, skrivet av riktiga människor, trots det, så ska nån okunnig idiot, komma med moralpredikningar om vad vederbörande har gjort för fel. Men, man behöver inte ha gjort något direkt fel själv, man kan hamna här ändå...

Jag blir så trött ibland.

Totalt ostrukterat inlägg, men jag publicerar ändå... Pingar gör jag nog inte idag. Men skriv gärna någon kommentar...

Ränta på inkasso

Enligt lag så får ett inkassobolag enligt räntelagen sätta en dröjsmålsränta på 8% över riksbankens styrränta, för närvarande 0.5%. Idag fick jag ett brev från Sergel avseende en gammal skult till Ikanobanken, för ett kreditkort jag haft. Kapitalbelopp på runt tretusen, men en ränta på 18.80%... Alltså drygt tio procentenheter över räntan som räntelagen säger. Enligt Håkan Mörling på Datainspektionen kan det vara okay om de har skickat ett avtal till mig. Enligt Sergel själva, så var det inte en speciellt hög ränta, avser det ett kreditkort, så kan det vara betydligt högre ränta än så... Skulden är dessutom mer än tre år, så den är ju dessutom preskriberad.

När man läser olika forum på nätet, så skriver folk ofta att "staten måste ha tillbaka sina pengar" eller "folk ska betala det de är skyldiga", ja, men absolut, det är ju självklart, men kan det vara rätt att jag här har en tre år gammal skuld, som var på strax över tretusen, på tre år har den stigit till 7300, alltså 4000 kronor i ränta och avgifter. Detta en skuld till en bank. Staten har inget med det att göra, klart att banken, borde få tillbaka sina pengar, men 18.8% i ränta, det finns det ju ingen rim och reson i, den högsta räntan som riksbanken noterade under dessa tre år var 4.5%, när skulden kom till var styrräntan 2.5%. Och jag har alltså fått en ränta på 18.80%. Jag förstår att folk tycker att skuldsatt är samhällets avskum, innan jag hamnade här, kunde jag hålla med, men som i de flesta fall, okunskap är roten till allt ont, oavsett om det är rasism, eller förakt eller vilken skepnad man vill. Med med kunskap, inser de flesta tänkande individer att avskummen är inkassobolagen, som suger ut de som redan ligger på botten, med rena ockerräntor, för att spä på sina extrema vinster ytterligare.

Kronofogden

Idag är det en ny bloggonsdag. Jag måste dock erkänna att veckan gått fort, så jag har inte hunnit sätta mig in så mycket i ämnet, så idag skriver jag rakt från hjärtat och inte så mycket från hjärnan...

Idag är dessutom dagen då jag lämnat in en JO-anmälan om just kronofogden. Mitt hus som såldes i mars har fortfarande inte bytt ägare. Jag trodde allt var klart förra veckan, när jag pratade med både kronofogden och inskrivningsmyndigheten. Men igår, så ringde en jurist från inskrivningsmyndigheten i Uddevalla och förklarade att de har fått en anteckning från fogden att huset är sålt, men de har inte fått in något kontrakt, alltså slutar deras jobb där. Hon anser nu att det är mitt jobb att skaffa fram alla papper och komma in med dom, något jag inte tänker göra, detta har tagit tillräckligt mycket tid och energi. Dessutom är det oerhört förnedrande att få sitt hus sålt exekutivt, ska jag då behöva göra extra arbete på grund av att de inte gör det... Skulle inte tro det!

Märkligt är att inkassobolag har god inkassosed att följa, där står klart och tydligt att inkasso inte får vålla en individ olägenhet, men Kronofogden, de får tydligen göra som de vill, och köra över enskilda.

En missuppfatning som verkar råda i samhället, är att kronofogden tar över skulder. "Jag har en skuld hos kronofogden". Här och nu vill jag slå död på den myten. Vi har i Sverige ett statligt indrivningsverk, som verkar som inkassos förlängda arm. Uppdraget är att driva in allehanda skulder, för enskilda och företag. En myndighet, som tar beslut om en skuld är äkta och sedan bedriver rena Stazi metoder för att driva in den. Detta har vi haft sedan 1734 års utsökningbalk, en lag som fortfarande gäller, i sin omarbetade version. Ordet fogde kommer ur latinets advocatus, som betyder, förespråkare, eller biträde, detta översattes till fornsvenskans Foghate, konstigt att man bara behöll förledet... Vi har idag ett system som vi har haft sedan 1734... kanske dags att fundera över om vi skulle ta bort systmet.

Min åsikt är att kronofogden omedelbart ska avskaffas i sin nuvarande form. Skulder är en ensak mellan personer, eller företag, inte en statlig myndighet. Det skulle göra att vi hade en strängare kontroll på utlåningen, men skulle också göra att överskuldsättningen minskade. Idag är det lite sandlåda över systemet. "Mamma, mamma Pelle lånade fem kronor och jag får inte tillbaka dem".

Räddningstjänstens främsta uppgift är att se till så att det inte blir bränder, borde det inte vara bättre om kronofogden omstrukturerades till att se till att folk inte blir skuldsatta. Idag verkar de tvärt om och ser till så att folk aldrig kommer ur skuldfällan. Bara att ha ett ord som evighetsgäldenär, säger väl något...

TIdigare kom KF ut och pratade i skolor, inte ens det gör de längre "Kronofogdens nya strategi är att verka genom budbärare och ni som lärare är viktiga i detta sammanhang. Ni träffar eleverna återkommande och har den pedagogiska förmågan att förmedla budskap. På det här sättet når vi ut till fler ungdomar och kan förhindra onödig skuldsättning. Vi på Kronofogden har tyvärr inte resurser att genomföra rena informationspass, men vi vill gärna stötta er lärare med nytt och fräscht material angående privatekonomi" från Kronofogdens hemsida


Idag bloggar följande om kronofogden, det har tillkommit en, flera är välkommna att dela vår bloggemenskap:

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie

Bloggeriet

I onsdags var vi återigen samlade. Det är riktigt roligt att se hur besökarantalet ökar på onsdagarna. Vi kommer att fortsätta. I onsdags hade jag ett par hundra besök på bloggen, 51 av dem var helt unika. drygt 25 besökare har dessutom aldrig varit här tidigare. Men, samtidigt av 500 000 kunder hos kronofogden så är 51 ganska lite. Flera röster har kommit om att det ska startas partier som verkar mot överskuldsättning. Att det kommer sådana idéer är jättebra, det behövs en stark röst från gäldenärskollektivet för att komma till förändring, men att starta ett parti. Nej, denna frågan är så viktig, så ett parti räcker inte, vi måste försöka påverka alla partier som finns idag. Att starta ett parti med en fråga är dessutom ingen bra ide. Men vad som måste göras är att vi alla som lever i en skuldsituation höjer rösten, att blogga är en idé, som dessutom kan ge lite extra pengar i kassan. Om du tittar lite till höger, så ser du ett par annonser, varje gång någon klickar på en sådan får jag mellan en och två kronor, så med femtio besökare om dagen, kan det ge en hundring om dagen, inga jättepengar, men en liten morot att fortsätta. Så om inte för någon annan anledning, blogga för att få extra pengar. Ju fler vi är som skriver om orättvisorna vi möter, ju fortare kommer systemet att förändras.

Jag läste om en tjej på forumet familjeliv, vars man hade en skuld till kronofogden. När de skulle få ut pengar på hemförsäkringen, så beslutade Folksam att ge pengarna till Fogden istället. När man läser sådant blir man så förbannad, de hade haft försäkring under många, många år och när de väl behöver pengarna så ger Folkskam dem till fogden. Om de fått det utbetalt, kanske de kunde köpt tillbaka de stulna sakerna, men icke, ett företag, som inte har något med det att göra, gör en koll, och ger pengarna till fogden. Nu ska jag in till ICA och handla, det är ju säkrast att jag betalar med jämna pengar, annars kanske de ger växeln till kronofogden... vart är vi påväg?

Handel med förfallna fordringar

Idag gör vi en ny gemensam bloggsatsning och skriver om handeln med förfallna fordringar, längst ner i inlägget ser du vilka de andra är...

Jag har tidigare skrivit om flera inkassobolag och deras intäkter. En stor del av dessa intäkter utgörs av köp av förfallna fordringar, en verksamhet som är helt laglig och sker utan några egentliga restriktioner. Helt okay kan man tycka när det gäller en aktuell fordran, men när det handlar om gamla preskriberade fordringar, så kan man ju fråga sig om det är att förknippa med ”god inkassosed”.

Finansinspektionen gjorde 2006 en utredning huruvida köp av förfallna fordringar var ett problem och kom då fram till att man inte behöver lagstifta mot detta, eftersom det inte sker i någon större utsträckning. Ett problem de dock kom fram till är att inkassobolagen ibland inte kontrollerar om fakturorna är äkta, om de är preskriberade, eller om namn och liknande stämmer. Men de säger samtidigt att fakturaköp inte är något stort problem... En av sakerna som de skriver är att marknaden är relativt liten, försäljningen sker ofta genom att aktörerna känner varandra. Så kallat hembud, då en part har förköpsrätt, på till exempel en fakturaportfölj. Varför skulle man då vilja sälja en faktura till en konkurrent? Enkelt, genom att man kan göra förlustavdrag, då man säljer till kanske 10 procent av fordringens värde, men nya köparen har rätt att kräva in pengar på hela beloppet. Ponera att man köper en fordring som har ett kapitalbelopp på 10 000, den är 10 år gammal och har en ränta på 10%, då kan man alltså kräva den skuldsatte på 25 900 kronor, men man har bara betalat 2 590 kronor för den. Om man får betalt är det ju frid och fröjd för inkassobolaget, om inte kan man efter sisådär fem år sälja den till någon annan för 10% av värdet, alltså 4180 kronor, eftersom den 10 procentiga räntan nu har gjort att den stigit till 41 800 kronor. Men eftersom man bara fick 10% av 41 800 kronor så gör man också ett förlustavdrag på resterade belopp och alla i skuldindustrin är glada och nöjda.

Jag tror att folk i allmänhet tycker att detta är ett rätt okay system ändå, det finns ju en mentalitet i det här landet att alla ska göra rätt för sig, pacta sund servanda, avtal skall hållas. Man ska betala det man är skyldig. Självklart skall det vara så, men vilket ansvar har en kreditgivare. Av egen erfarenhet kan jag ju säga, i efterhand att jag blivit beviljad lån, som jag definitivt inte borde blivit beviljad, eftersom jag saknade betalningsförmåga, men bankerna är så extremt glada i att låna ut pengar, någon måste ju betala för deras dåliga affärer i Baltikum, så de har inga större krav på vilka de beviljar lån till. Det har gjort att vi idag har oerhört många skuldsatta människor i det här landet. Det är klart att det vilar ett stort ansvar på den enskilde individen, men förtjänar man inte en andra chans. Med det system vi har idag med köp av förfallna fordringar så får man inte den andra chansen, eftersom en skuld drivs in absurdum.

Antalet klagomål på inkassobolag, till FI och DI var 2005, 500 st, och siffran ökar för varje år, enligt DI, så är en stor anledning till klagomål, just handeln med gamla fordringar. Köparen är nämligen inte alltid så duktig på att kolla upp sina köp, utan ofta, så kräver de folk på pengar, på preskriberade fordringar. Eftersom folk inte känner till preskriptionsreglerna, så betalar de, eller på annat sätt erkänner de fordran och har på så sätt gett den nytt liv. Detta är helt lagligt. Om jag däremot skulle sända en bluffaktura, så riskerar jag fängelse, om någon kunde tala om vad den egentliga skillnaden är, så skulle jag bli glad, för en preskriberad fordring, borde ju gå att jämställa med en ren bluffaktura, eller?

Saxat från Gothia.se
Gothia Financial Group AB har förvärvat en portfölj med förfallna krediter från Time Finans AB.
Portföljen innehåller uteslutande konsumentkrediter lämnade av postorderbolag inom
Halénskoncernen och det nominella värdet överstiger SEK 150 miljoner.
Gothia har därigenom aktivt förstärkt sin marknadsposition samtidigt som man framdeles
kommer att samarbeta med Time Finans AB genom tilläggsförvärv.
Köpet av Time Finans-portföljen ökar vår fordringsvolym på de nordiska marknaderna och ligger
helt i linje med Gothias strategi att förvärva krediter, såväl i portfölj som löpande, oavsett
konjunkturläge, säger Ian Linekrans, VD för Gothia.
- Gothia har ambitionen att växa kraftigt inom bolagets samtliga segment, särskilt med inriktning
på distanshandel, avslutar Ian Linekrans.

Detta är deras egen hemsida. Gothia kommer således att driva in dessa skulder, ”uteslutande konsumentkrediter”, ”värde över 150 miljoner...” Och det är uteslutande icke preskriberade fordringar. Vad Gothia gör genom det köpet är att få flertalet överskuldsatta evighetsgäldenärer att än mer tappa tron på tillvaron, genom att kräva folk på pengar på skulder som troligtvis skulle vara preskriberade. Naturligtvis skall man betala för sig, men det händer faktiskt saker i människors liv som gör att det inte går. Att sedan inkassobolagen ser människors oförmåga att betala sina skulder, som en riktig kassako, är rent bedrövligt. Det finns exempel på 25 år gamla skulder, som dyker upp igen eftersom ett inkassobolag har köpt en fakturaportfölj, som de sedan driver in på ibland mer eller mindre hänsynslösa sätt. Och som sagt, det är en ren vinstaffär för inkassobolaget, oavsett om de får betalt eller ej. Till sist tänk på detta, en skuld på 10 000:- som är 25 år gammal och har löpt med 20% ränta, inte helt ovanligt, skulle idag vara uppe 954 000:-, som inkassobolag kan driva in. Om man får en sån faktura skulle man sätta i halsen, och troligtvis försöka få till stånd någon sorts ackord, eftersom de flesta inte vet att denna skuld har varit preskriberad i många år. Och i och med att man har bett om ackord, har man erkänt skulden och den löper med ny preskribtionstid. Enbart därför att vi i detta landet har ett system som låter inkassobolag köpa gamla preskriberade fordringar...

De andra bloggarna som idag skriver om handeln med förfallna fordringar är:

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där.

Läs även andra bloggares åsikter om handel med förfallna fordringar
skulder,
skuldsatt,kronofogden, Hembud,
utmätning, evighetsgäldenär

Pingat på intressant.se/intressant

Prioritet Inkasso

Prioritet är ett företag som har 28 års erfarenhet i att köpa fakturor och bedriva inkasso. De "tar hela risken". Enligt sin hemsida så säljer över 2000 företag sina fakruror till dem varje år. Detta är en riktigt lukrativ bransch.

Prioritet Inkasso Aktiebolag
Anställda: 71
Omsättning: 215 460 000:-
Resultat: 94 895 000:-
Tillgångar: 590 796 000:- varav 406 796 000:- i eget kapital.
Omsättning per anställd: 3 035 000:-
Kostnad per anställd: 595 000:-

Moderbolaget heter Prioritet Group

Anställda 82
Omsättning: 232 123 000:-
Resultat: 27 163 000:-
Tillgångar: 763 875 000:- varav 661 413 000:- i eget kapital.
Omsättning per anställd: 2 831 000:-
Kostnad per anställd: 604 000:-

Prioritet inkasso har även dotterbolaget Euro Finans AB som även det är ett bolag som bedriver inkassotjänster.

Anställda: 42
Omsättning: 84 958 000:-
Resultat: 18 435 000:-
Tillgångar: 204 916 000:- varav 7 392 000:- i eget kapital.
Omsättning per anställd: 2 034 000:-
Kostnad per anställd: 624 000:-

Har man sedan ett bolag som går med brakförlust, så kan man göra goa avdrag för det, vilket Prioritet har i Prioritet Capital Aktiebolag

Anställda: 0
Omsättning: 16 663 000:-
Resultat: -73 611 000:-
Tillgångar: 278 979 000:-, allt i eget kapital.

Idag läste jag ett inlägg i något forum om vilka svin de som inte betalar sina räkningar är, varför skall staten betala för såna avskum och så vidare... men hur många vill betala för att ett inkassobolag gör förlustavdrag, bara för att de kan???

Igår var vi samlade...

...jag hoppas det fortsätter. Redan funderar vi på vad nästa ämne ska bli, så nog finns det en samlad trupp i skuldträsket. Som mest har jag haft 200 besökare per dag tidigare, igår hade jag 438, varav 113 unika. Det var alltså 113 olika människor inne och läste mitt inlägg. Tittar man på kommentarerna så var det också fler än vad som tidigare kommit. Jättekul. Glöm nu inte bort att följa debatten, detta är bara en början.

En av reaktionerna jag har märkt, är att många vill blogga om sina erfarenheter, men inte vet riktigt hur. Till dem kan jag säga, att det vet inte jag heller. Tills för ungefär två månader sedan var jag helt okunnig i ämnet, jag visste inte ens att en fordran kunde bli preskriberad... Men så snubblade jag in på Fattiga-riddares forum och märkte att det finns många som diskuterar i ämnet. Jag har haft skulder i drygt tre år. Jag lever i ett rent helvete många gånger, eftersom jag helt enkelt inte har råd att göra sådant jag vill. Alternativet kan vara som jag under de två första åren gjorde, nämligen, eftersom jag var tvungen att sluta mitt vanliga jobb, så började jag jobba svart, eftersom jag då fick behålla mina pengar. Men sedan ett år tillbaka, försöker jag ta tag i mitt liv, jag har ett riktigt jobb, men en annan sak när man vill ta tag i sitt liv är att söka kunskap. Kunskap är makt, och ju mer kunskap man besitter ju mer rättigheter märker man att har man. Så alla som funderar på att börja blogga, gör det, ju fler vi är ju bättre är det. Vi måste höras.

Ett exempel, från mig själv. För tre år sedan pratade jag med en tjänstekvinna på kronofogden i Varberg och frågade om betalningsanmärkningarna som jag då höll på att få. Hon förklarade att en anmärkning sitter i i tre år. Förelägganden löper på ett år, sedan försvinner de om inte borgenären söker på nytt. Ett borgenär kan hur många gånger sm helst lämna in ett föreläggande. Och de kan göra det när som helst. Hon förklarade också att många inkassobolag arbetar så, att de tittar på hur utmätningar går, och kanske väntar några år, men när de ser att jag har en utmätningsbar tillgång, så kan de söka igen. Hon nämnde inte med ett ord att en fordring har en preskriberingstid på tre år. Detta har jag faktiskt inte vetat, förren till för två månader sedan. Dessvärre vet folk inte vad man har för rättigheter. Vi måste synas för att höras.

Av respekt för min familj har jag valt att blogga anonymt, men det betyder inte att jag inte finns, detta är mitt sätt att synas. Om någon har frågor eller synpunkter, som man inte vill lägga i kommentarfältet, så går det jättebra att maila superskuldsatt@hotmail.com.

Absolut presription

Om man söker på Google efter absolut preskription så får man 8910 träffar. Vid sökning av preskription får man över 50 000 träffar. Min tanke var att få fram om något politiskt parti driver frågan hårt, men det intressanta är, att så är det inte, utan enskilda politiker driver den, i sina partiers namn. Det är alltså en fråga som många politiker gärna debatterar och de flesta är inne på att absolut preskription bör införas, men ingen vågar driva frågan så hårt så det blir ett beslut av den. Kan det vara så att det finns lobbygrupper inom inkassobranschen som inte vill att frågan skall tas fram? För du som bläddrar lite bakåt i mina inlägg, kan se de största inkassobolagens intäkter. Tillsammans så utgör de många miljarder. Mycket av det kommer just på grund av att vi i Sverige idag inte har någon egentlig preskriptionstid på privata fordringar. En skatteskuld å andra sidan, har en preskriptionstid på fem år. Efter det så är den borta. Men en skuld till ett privat företag kan i princip leva hur länge som helst. Det är bara för inkassobolaget att skicka ett brev som påminner om skulden, så är ett preskriptionsavbrott gjort. Det kan man göra hur många gånger som helst. När jag sedan dör, så läggs skulden med i mitt dödsbo...

Om vi sedan tittar på räntorna, så är det lite olika, men jag har ett brev från Sergel framför mig, där de lägger på en dröjsmålsränta på 8.5%. Helt okay, eftersom vi har en räntelag, som säger att de har rätt att ta ut riksbankens referensränta plus åtta procent. Riksbankens referensränta är idag 0.5%. Reporäntan är idag 0.75%. Så Sergel lägger på 8.5% i ränta, helt enligt räntelagen. Den skulden jag har framför mig nu, var på drygt 3600:- från början, på tre år har räntan gjort att den ligger på 4900:-. Till nästa år, när jag får nästa brev har den ökat med 450:- och så håller det på tills dess att de får sina pengar, eller till den dagen jag dör, om sisådär 40 år, eller vad det nu kan bli. Om vi nu tänker oss att 500 000 personer har varsin sådan skuld, (det är betydligt fler) så har alltså inkassobolaget tjänat 225 000 000:- bara i ränta på den skulden, på ett år. Är det nu någon som undrar varför vi inte har absolut preskription i Sverige. Inkassobolagen bedriver en duktig lobbyverksamhet på våra politiker. Intressant att poängtera i sammanhanget är också att gemene man verkar tycka att detta är ett helt okay system. Det finns någon slags tro i samhället att vi som har skulder får skylla oss själva och ska därför också straffas. I vårt lutheranska samhälle, så ska man betala för sig och gör man inte det, så får man ta konsekvensen. Personligen kan jag hålla med om det till viss del, men om man inte kan betala, hur länge ska man straffas. Hela livet? Nej, någonstans måste det finnas en gräns.

Om jag mördar någon, riktigt, riktigt brutalt, så kommer jag att bli dömd till livstids fängelse. Efter runt tolv, tretton år kan jag begära att få min dom omprövad, i regel så får man då ett tidsbestämt straff och kommer efter kanske totalt femton år att vara fri. Men för en människa som är skuldsatt så gäller andra regler, jag kan sitta med min skuld hur länge som helst och som skuldsatt så är man inte fri. Man kan inte göra allt som alla andra gör, eftersom man på grund av sina skulder är diskkvalificerad från mycket i ett normalt liv, även sådant som ingår i vad man anser är ett normalt och drägligt liv. Till exempel att skaffa ett helt vanligt telefonabonnemang.

Vad säger då politikerna. Jo Folkpartiet har drivit frågan ganska hårt. Flera skrivelser i ämnet finns. Jan Ertsborn har flera gånger tagit upp frågan, första gången 2004, i en artikel i tidningen advokaten.
där han tittar på Finland, som har preskriptionstid på femton år, sedan kommer staten inte att hjälpa till att driva skulden. Ertsborn hävdar här att det inte bör gå mer än tre år från skuldens tillkomst, innan Kronofogden kommer med ett utslag, och exekutiva åtgärder får göras i max fem år. Precis som vi faktiskt har det med skatteskulder. Ertsborn har flera gånger drivit frågan, men i insolvensutredningen drog han tillbaka sina ställningstaganden.

Både Vänsterpartiet och KD har senare framfört liknande åsikter som Ertsborn, men det är hela tiden enskilda ledarmöter som tar i frågan, vad som skulle behövas är ett parti som med krafttag sätter ner foten. Vänsterpartiet tar upp frågan som en partipolitisk fråga och anser att skuldfrågan är en klassfråga, vilket jag inte håller med om, jag till exempel har alltid haft jobb, ganska välbetald, men hamnade i skuldfällan, på grund av dåliga affärer och en dyr separation från mitt ex, en situation jag tror jag delar med många. Däremot har mina skulder gjort att trots att jag har jobb, så lever jag på existensminimum, så systemet kanske har gjort det till en klasskillnad trots allt...

2006 skrevs en artikel i Kds namn Ingen ska behöva bli evighetsgäldenär. Den är även skickad som en fråga till dåvarande Justitieminister Thomas Bodström. Som vi alla vet, så blev svaret noll. Men även här tog kristdemokraterna en ställning mot systemet vi har idag.

En annan märklig sak med dagens system är att preskription avbryts bland annat genom att jag betalar på skulden. Det betyder att en skuld som ligger hos kronofogden och jag har utmätning, så är det ett preskriptionsavbrott varje gång det dras några pengar, på min lön, överskjutande skatt, eller annat. Den skulden kommer aldrig att preskriberas, eftersom vår lagstiftning tillåter ett statligt verk att under obegränsat lång tid driva in skulder åt ett privat inkassobolag, som dessutom lurar staten på pengar genom deras respektive bifirmor hit och dit. Ärligt talat, systemet idag är ju helt sjukt. Det ser man inte minst när man snubblar över olika skrivelser som uppsatsen som en galning vid Karlstads universitet fick sin kandidatexamen på, där han anser att man inte bör ändra lagen och han hoppas att HD fastställer en dom från hovrätten, där ett inkassobolag hävdar preskriptionsavbrott eftersom de skickat brev till borgenären, vilket dessvärre blev fallet. Men författare hoppas att HD fastställer domen eftersom det skulle innebära en mer human verklighet för borgenären... vilken i regel är ett inkassobolag, som köpt gamla fordringar som man driver in i absurdum. Jag hoppas att vi som sitter i en skuldsituation kan bli så stora och starka så vi kan driva frågan och få igenom en absolut preskription på alla fordringar på max tio år.

Kommentera gärna vad du tycker och gå in till mina skuldbröder och systrar och se vad de skriver i ämnet. Vi ger oss inte...

De andra bloggarna som idag skriver om absolut preskription är

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har iordningsställt en separat del av forumet för att möjliggöra fortsatta diskussioner. Den delen av forumet är helt öppet, man kan skriva som gäst och behöver inte registrera sig överhuvudtaget. Vi hoppas du vill fortsätta diskutera frågan där.

Läs även andra bloggares åsikter om absolutpreskription
skulder,
skuldsatt,kronofogden, Ertsborn,
utmätning, evighetsgäldenär

Pingat på intressant.se/intressant