Utom allt rimligt tvivel

Hos Ulrika har det under förmiddagen diskuterats, kring skulders vara eller inte vara. Eller snarare som Ulrika utrycker det: Hur kan en myndighet med långtgående integritetskränkande befogenheter, få driva in skulder för andras räkning utan att ens behöva kontrollera dess äkthet?

I princip, så kan jag idag skicka in en skuld till fogden, med dig, som gäldenär. Bestrider du inte skulden inom tidsfristen, så vinner den lagakraft och kronofogden hjälper mig att driva in den. Utan att jag behöver lämna några som helst bevis för att skulden faktiskt existerar. Kronofogden har ju dömt att den faktiskt existerar. Detta händer regelbundet. Det finns många skäl till varför folk inte bestrider ärenden, även om de är felaktiga. Ofta handlar det om ren okunskap. Man vet inte hur man gör. Det räcker förvisso att skriva en post it lapp till KFM, med orden jag bestrider, så får de inte driva in skulden utan att det går via tingsrätt, men hur många vet egentligen det.

Min far, som driver en egen firma, fick för ett antal år sedan en räkning, eftersom han hade besökt en porrsida på nätet, det stod så på fakturan. Pappa är en gammaldagsman, som vid den tiden aldrig hade varit ute på internet, men för att slippa skämmas, så betalade han. "Vad skulle folk tro om det kom fram att jag KANSKE porrsurfat" sa han. En helt falsk faktura fick de betalt för, eftersom min fars skam för vad han kunde utsättas för var större. Hade han inte betalat, så hade det gått till kronis, vid bestridande, till tingsrätten, vem vill sitta där på en offentlig förhandling och förklara att man faktiskt inte porrsurfat. Oavsett vad domen blir, så blir han i sin lilla hemort, kallad för porrsurfaren...

Det finns många skäl till varför man inte bestrider, ett skäl kan vara att man inte orkar, man mår så dåligt av annat runt omkring, frugan kanske har stuckit, sonen begått självmord, eller vad som helst. Man orkar inte ta det också. Men med kronofogdens regelverk, så är du skyldig om du inte säger emot.

Om vi jämför det med en person som rånat en bank, så behöver han inte säga ett ord, vare sig ja eller nej eller kanske. Det är upp till kriminalpolisens brottsutredare att bevisa att vederbörande faktiskt begått brottet, för utan bevis, så kan han inte dömas. De måste ha så mycket bevis, så det inte finns något annat tänkbart scenario än att den de gripit faktiskt har begått brottet. Finns det ett annat tänkbart scenario, så kan han inte dömas. Den brottsmisstänkte behöver inte sitta och säga att han inte har gjort det. Visst har det hänt att oskyldiga har blivit dömda för brott, i de fallen har man aldrig, och jag upprepar, aldrig, sagt att han blev dömd för att han inte sa att han var oskyldig. I de fallen, så har all skuld för att det blev fel lagts på brottsutredarna.

Om en skuld fastställs felaktigt, så är det jag som gäldenär som har gjort fel, eftersom jag inte protesterat mot skulden tillräckligt väl. Utredarna på myndigheten som fastställde skulden har nämligen inte som arbetsuppgift att kontrollera dess äkthet...

Fattiga Riddare

Idag bloggar vi i onsdagsgänget om det som faktiskt förde oss samman. Nämligen det utmärkta forumet Fattiga Riddare.

I begynelsen fanns inget, sedan kom ljuset. Ungefär så kändes det för mig när jag fann Fattiga Riddares forum. Jag hade gått i några år som skuldsatt. Jag hade ingen aning om vad man skulle göra eller hur man skulle bete sig. Inkassobreven kommer med en stadig, aldrig slutande ström. Beloppen ökar för varje brev. I dessa fina breven så ökar beloppen också stadigt. Skulle jag bara ha behövt betala det jag faktiskt var skyldig, så hade jag snart kunnat ta av mig mina bojor, men icke då, ränta på ränta, på ränta, på ränta, gör att hoppet att någonsin bli fri, minskar till minus på skalan.

En dag i höstas, satt jag och Googlade på skuldsanering och trillade in på Fattiga Riddares forum. Vilken aktivitet, jag fann, vilken vilja att hjälpa andra. Tidigare forum jag varit med i olika sammanhang, har man fått vänta ett par dagar på svar, men på Fattiga Riddare, så skriver man en fråga, så kommer svaret nästan direkt. De som svarar är dessutom orimligt kunniga.

På Fattiga Riddare, har jag lärt mig otroligt mycket, jag har dessutom fått en vilja att vilja ta tag i min situation och en kunskap som gör det möjligt att göra något.

Från att ha varit totalt nollad och ointresserad av allt som hade med min ekonomi att göra, så började jag blogga om mitt liv. Mest för att få skriva av mig lite. Terapi kan vi kalla det. Efter mitt andra blogginlägg, kontaktade Ulrika mig. Hon hade en idé om tt vi skulle dra ihop några bloggar som alla skriver om skulder och varje onsdag skriva om ett förutbestämt ämne. Sagt och gjort, här är vi. Läsarantalet ökar hela tiden. Kommentarerna likaså. Många fantastiska människor hör av sig. Många som dessutom vill hjälpa en medmänniska hör av sig. Det behövs så lite för att förgylla någons dag. Senast igår var det en underbar person som delade med sig, genom att skicka ett betal sms till mig. Trots att jag har det betalnummret, så vill jag klargöra att jag skriver inte denna blogg i något som helst vinstsyfte. SMSet var, kan man säga ett desperat förstök att få in några kronor, när det var som jävligast. Idag kan ni förutom oss gamla rävar i onsdagsbloggeriet läsa vad Meggie har att säga, hon är en ny bloggare bland oss, men en energisk ung kvinna, som har otroligt mycket att ge.

Till sist vill jag tacka Admin på Fattiga Riddare, för den energi och allt det jobb han lägger ner för att driva Sveriges största forum för överskuldsatta. Ett forum där alla är välkomna, till och med Peter Hellman...

Skriv nu någon trevlig kommentar. Sedan går du in och läser vad mina kompisar har att säga.

Dwight
Johnny Rocker
Signerat Stockholm
Ljuramannen
Att göra rätt för sig
No Cash
Inspirera
Meggie
Listan kommer att uppdateras allt eftersom inläggen kommer...

Påskägg är alltid kul

Ibland så möter man människor som påverkar ens liv på olika sätt. Vissa bra, andra dåliga. När man läser kommentarerna som kommer här, så blir man ibland mörkrädd. Vissa människor, verkar tro att vi skuldsatta har satt oss i situationen bara för att vi vill. "Det ska bli så fantastiskt roligt att inte betala räkningarna idag, hoppas det kommer en delgivningsman också". Låt mig en gång för alla tala om att man hamnar inte i skuldfällan för att man vill, man gör det för att man inte kunde undvika det. Eller så finns de som hamnar här för att de på grund av sjukdom eller annat inte klarade sig i livets hårda skola. Det finns fantastiskt många anledningar till varför man satts i skuld, så att döma någon, det är fruktansvärt.

Någon skrev en elak kommentar till mitt inlägg, när jag skrev att jag skulle på fest. Jag skulle köra långt, för en fest jag var tvungen att gå på. Visst, jag var inte tvungen att gå på fest. Jag kunde lika gärna stannat hemma. Men det sista man vill, när man hamnat i skuld, är att skylta med att man inte har pengar. Man kan inte gå runt på stan och peka på folk och säga, titta där går en skuldsatt. Det synns inte och man skyltar inte med det. Om jag blir bjuden på en fest, som jag mot förmodan tackar ja till, så ser jag till att ta mig dit, mest för att slippa förklara för folk varför jag inte kom. Nu bor jag en bra bit från min uppväxtstad, så vill jag träffa mina gamla kompisar, så får jag snällt köra. Jag träffar dem, kanske två, tre gånger om året. Mina föräldrar träffar jag lika ofta. De är idag för gamla för att köra till mig och jag har i regel inte råd att köra till dem. Om jag någon gång åker på fest där, så gör jag det i samband med att jag ska träffa föräldrarna, så de får möjlighet att sitta barnvakt åt mina barn.

Det är så tråkigt med attityden som finns i samhället, med människor som dömer andra utan att veta vad som ligger bakom. Man möter dem hela tiden. Man måste hela tiden kämpa mot dem. Som skuldsatt måste man hela tiden förklara sig. Man måste ringa orimligt många samtal och hela tiden förklara varför situationen är som den är, varför man behöver uppskov eller avbetalningsplaner. Det gör att många får det värre än vad man kanske borde ha det, därför att man inte orkar förklara sig, man orkar inte sitta med ytterliggare en person och tala om att mitt liv har gått åt helvete, så jag vädjar om din snällhet. Det om något är psykiskt ansträngande. Jag har aldrig tidigare haft psykiska problem, jag har inga diagnoser som ställer till det ytterliggare för mig. Men tänk på alla dem, som förrutom att hamna i en skuldsituation, dessutom har någon diagnos, som de kämpar med.

En som har det så, är det senaste tillskottet i vår bloggemenskap. Meggie Forsander. Hon är 24 år gammal, har en historia, som folk kanske på förhand dömer som oansvarig, men när man sedan får reda på att denna fantastiska människa, har diagnosen ADD, så ändrar man nog synsättet. Meggie har en syn på livet som jag avundas. Hon skrev bland annat i ett mail till mig: "Tyvärr är det så att dagens mänsklighet är egoistisk, makttörstig och allt handlar om pengar. Att dela med sig finns inte på kartan, dem har ju gått över lik för att få dem varför ska dom då hjälpa andra? Sålänge dem själva klarar sig så bryr dem inte sig om andra knappt har tak över huvdet.

Jag tror inte att jag kan förändra världen men sålänge man inte förändrar sig själv så kan man inte heller förändra andra. Därför vill jag föregå med gott exempel. Jag menar inte att skryta, absolut inte, men även om vår budget inte går ihop och vi inte har pengar över till mat så ser jag ändå till att dela med mig. Det får mig att känna mig mänsklig, jag blir stark av att veta att hur dåligt jag än har det så finns det någon som har det värre och att hjälpa dessa människor gör att jag känner hopp inför framtiden, både för deras skull och för min egen.
". Tänk om alla människor tänkte på det viset. Då hade världen varit en bättre plats för alla att leva på...

Skriv nu snälla kommentarer...