Idag ska hon till familjerätten för att skriva på papper. Så nu är det några nervösa timmar, innan jag vet om det är klart.
Men hur kan en människa släppa vårdnaden om sitt barn. Jag vet att jag talar emot mig själv. Självklart är jag överlycklig att denna resan, börjar ta slut, till vår fördel. Men hur är man funtad om man frivilligt släpper sina barn. Hur mycket misshandel har det varit, som jag inte vet. Ja ja, nu ska man inte grubbla, utan vara glad att vi nu kan jobba för dottern, så vi kan stärka henne som person.
Vissa saker kvarstår dock. Hon kommer fortfarande ha umgänge med sin mor, varannan helg. Jag kommer att se till så att åttaåringen får en mobiltelefon, med sig. Mamman gömmer nämligen telefonen, så hon inte ska kunna ringa till mig.
Om en vecka ska hon till psykologen, hon ska hjälpa oss att ta detta med lillan, hur förklarar man för ett barn att din mamma gav upp dig utan strid?
Läs även andra bloggares åsikter om
Vårdnadstvist, Barnmisshandel, Familjerätten
Jag tror du ska vänta med att ta upp med barnet att "mamma gav upp utan strid", såna detaljer börjar de inte fråga om i första taget så du gör henne en tjänst genom att inte tala om det för henne. Kanske har du inte ens låtit lillan veta att det är en konflikt som pågår? I vilket fall, vänta några år innan du lägger fram alla sanningar. Det låter kanske konstigt, men man får perspektiv på saker och ting med åren, och då kan man ångra att man sagt för mycket tidigare.
SvaraRaderaMin erfarenhet med 15 år i en liknande sits på nacken, är att man aldrig vinner på att säga saker som är ofördelaktiga om den andra föräldern, inte ens om barnet innerst inne vet att det är sant. Jag har aldrig baktalat pappan, och att han är missbrukare fick hon komma på själv, även om jag talat om för henne att "pappa är väldigt trött på helgerna, det är inte ditt fel att han är konstig om du ringer ..." Istället la jag fokus på att dottern inte skulle ta på sig ansvaret för att pappa var konstig, genom att förklara att han jobbar mycket etc. Viktigaste var att hon inte skulle känna det var hennes fel att kontakten med pappa var så dålig, och det lyckades ganska bra. Sen är det klart att hon förstod ännu bättre när hon 10 år gammal insåg att han dricker och drogar, men i grunden fick jag en stark unge med ganska bra självkänsla, utan att behöva misskreditera pappan alls. Hon slapp höra mamma prata skit om pappa, och ja, jag kanske skyddade pappan fast han inte förtjänade det, men det skiter jag i, för hur dottern mår är viktigare än allt annat.
Lycka till!
Du har helt rätt. Jag kommer inte baktala mamman, har inte gjort det förr och kommer inte börja nu. Den dagen hon vill veta vad som hände, så finns alla handlingar. Och då är hon nog så stor, så hon kan förstå.
SvaraRaderaMen...
Saker tar hela tiden nya vändningar. Nu har hon beslutat att inte komma till familjerätten och skriva på papper. Femte mötet hon ställer in. Familjerätten börjar bli irriterade nu. Hon har nämlogen kommit på att hon ska formulera egna krav i avtalet om vårdnad, som hon kommer lämna till dem på måndag... Jag blir så trött, när man tror det är slut. Men, men, jag får väl ta det till tingsrätten ändå. Jag tror ju inte de ger vårdnaden till en mamma som inte kommit på ett enda möte på familjerätten och dessutom misshandlar sitt barn...
Jag förstår ditt resonemang angående att mamman ger upp utan strid. Men jag tycker även att om hon har kommit till insikt med att det inte funkar på något annat sätt utan allt bara går utför, så är det väl ytterst klokt av henne att "ge upp utan strid" för när allt kommer omkring, är det ju barnets väl och ve som ska stå i centrum och inget annat.
SvaraRaderaJag önskar dig all lycka. Och kraft...
SvaraRaderaFY FAAAN va sånt som du just går igenom tär på en människa....
Skriver signaturen "En som har vart me´".
Grattis ! Ligg lågt se till att vara den förälder som sover bäst om natten
SvaraRaderaAffe
Gratulerar! Så skönt det måste kännas för dig att
SvaraRaderadet är klart med vårdnaden om dottern.
På tal om din fråga så håller jag med de andra som säger att det är fel att fundera ut en förklaring till att hennes mamma skulle gett upp utan strid. Det är småaktigt att sparka på den som ligger även om jag kan förstå att du kanske känner att - där fick du, typ.
Men vad vet du egentligen, hon har kanske lidit alla helvetets kval inom sig av 100 bra och mindre bra anledningar innan hon vågade släppa taget, medan du hade en mer praktisk och synlig kämpateknik som lönade sig med tanke på er dotters bästa för ögonen. Kvinnor har fått vårdnaden på de premisserna i många år, att fäderna "ger upp utan strid". De flesta fäder ger inte upp tror jag, de blir utestängda för att de inte vet hur man kan ha en god kontakt med sina ungar utan att behöva passera den kritiska och bittra tullen (dvs modern).
Hjälp ungen att vara stolt över bägge sina föräldrar som äntligen har kommit överrens om vad som gäller! I varje fall när det gäller vårdnaden.. :-)
Lycka till och stort grattis igen!
OP
Nu ser jag att du hade skrivit en kommentar extra under, det att hon inte kom nu heller. Snacka om självskadebeteende att vilja dra ut på pinan så länge som möjligt på det här korkade viset!
SvaraRaderaTror knappast du behöver oroa dig. Som sagt, se till ungens bästa, det kommer iaf tingsrätten att göra och de kommer att få veta via handläggarna hur opålitligt och dessutom olämpligt hon har betett sig. Detta kan hon knappast slingra sig ut.
OP