Julen är glädjens tid. Och en tid då man ska unna sig det där lilla extra. Trots det, så ökar självmordsstatistiken markant, runt juletid. Ensamheten känns extra hård runt jul. Och tro mig, vetskapen att pappa inte kan köpa allt barnen vill ha, känns fruktansvärt. Man känner sig som en urusel människa.
Mina barn kommer att få en bra jul. Vi började köpa julklappar tidigt och vi har satsat på många billiga klappar, istället, för en stor. I mina barns åldrar, så är det viktigaste, själva paketöppningen. Men det är ändå en märklig tid, julen. Vi lever på marginalerna hela året, men runt jul, så ska man slösa, för att det är jul. Det gör att vi får leva knapert resten av månaden.
Nej. Jag tror vi glömmer julens budskap. Julen är en tid då vi ska samlas som människor. Den bästa gåvan man kan ge varandra är att finnas till. Varför har julen blivit ett rent kommersielt jippo, det är ju helt sjukt. Ibland, så kan jag känna mig lite religiös. Och julens budskap kan ju knappast vara att konsumera sjukt mycket.
Jag läste på Fattiga Riddare om en, som förra julen fått besök av en delgivningsman, hur jävla sjuk i huvudet är en sådan människa. Vi som lever på obestånd, har faktiskt ett helvete som det är under julen. Man försöker ha en trevlig tid, så kommer ett sådant avskum till människa och gör ett delgivningsförsök.
När jag skriver detta, sitter jag med en klump i halsen. Jag är normalt en glad person, men när man läser om alla människor, som är ensamma, eller inte kan fira jul, på grund av skulder, så bli man berörd. Min egen familj kommer att få en bra jul. Mina barn påverkas inte av mina skulder, eftersom vi har möjlighet att ge dem paket och julmat. Sedan att jag inte köper speciellt mycket kläder, eller äter två mackor till lunch, när mina kollegor äter ute. Det gör jag gärna, så mina barn får den jul de förtjänar. Som tur är bor jag dessutom bara några mil, från GeKås. Där kan man köpa det mesta billigt, speciellt barnkläder och leksaker.
Jag önskar att alla människor får en underbar jul. Och att tomten kommer med ett förbud att köpa förfallna fordringar och att Claes Månsson får besök av han från "en julsaga", som visar honom hur världen ser ut på riktigt.
Gå nu in och läs mina bloggkompisar, som troligen har hållit sig till det angivna ämnet… Men innan du läser deras, så skulle jag bli hur glad som helst om du ville kommentera detta, här, eller på Fattiga riddares forum. Där kan man kommentera utan att ens registrera sig.
Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie
Inspirera
Läs även andra bloggares åsikter om
Umgängesföräldrar, Kronofogden, Familjerätt
Pingat på Intressant.se/intressant
Claes Månsson kommer att vara tomte i år...
Hejsan.
SvaraRaderaLäser för fullt på alla bloggar om ämnet just nu. Både du & Ulrika från Sthlm Insolvens har liknade inlägg idag. Och båda gör mig ordentligt förbannad. Vi i vår familj bestämde oss tidigt för att inte dela ut julklappar. Vi förklarade det för varann att "det är ju bara att byta grejjor". Helt onödigt sa vi. Men sanningen var ju att vi helt enkelt inte hade råd. Ångesten kunde märkas betydligt. Speciellt vid denna årstid.
Men på senare år har det ju dykt upp småttingar i släkten. 2 st faktiskt inom de senaste 2 månaderna. Å dom ska f_n ha julklappar.
Tack för ett underbart inlägg
Jag känner en hel del människor som avskyr julen. En av dem har fallit ut ur systemet för många, många år sedan, och hans enda chans till försörjning är numera kriminalitet, eftersom socialen inte tänker hjälpa honom innan han är drogfri. Som han bara kan bli genom behandling. Som socialen måste bekosta för pengar har han inte själv till detta. Den här killen är idag 34 år gammal. Han hade en strålande framtid inom fotbollsvärlden, men skadade sig, och blev utkörd ur gemenskapen som 15-åring. En sårbar ålder. Han hamnade i fel kretsar på grund av att han blev sårad, ledsen och bitter på hur klubben behandlade honom, som i flera år innan varit lite av en stjärna. Nu var han plötsligt inte vatten värd.
SvaraRaderaDetta nya sällskap fick honom in på fel väg, och det gick fort. Idag lever han på att lura ensamma mammor med barn, på pengar. Jag vet, för han lurade mig. På åtskilliga hundra tusen. Idag har vi inte kontakt längre, jag polisanmälde men man hittade honom aldrig för att kunan förhöra honom, trots att han sedan tidigare är välkänd hos polisen, så ärendet lades ner.
Kvar står jag, med skulder jag fått efter jag träffat den människan, eftersom vi fick flytta mellan olika skyddade boenden, sonen och jag. Och posten hängde ju inte med. Så mina räkningar fick jag inte tag i förrän efter ett år ca. Och gissa var de hamnat.
Trots detta, så kan jag inte riktigt känna agg mot den här killen. Han hamnade fel av en slump. Han får göra vad han kommer på för att försörja sig. Han har ingen bostad, utan hoppar runt och bor hos tjejer som han raggar upp (har ju utseendet på sin sida åtminstone) och när de tröttnar på hans parasiterande, så byter han på en kväll. Men för de rena levnadskostnaderna som kläder och liknande så har han satt i system att lura folk. Inte för att han vill, utan för att han måste.
Den killen avskyr julen mer än något annat. Jag kan inte annat än förstå honom, och jag måste säga att det skär i hjärtat att veta att det finns de som inte kan få vara glada på den finaste högtiden (enligt mig) utan måste sitta och väga mellan att skjuta i sig knark eller ta livet av sig för att hantera högtiden. Som dessutom haussas upp i månader innan den ens infaller...
Nä, julen är fin för mig, för jag har turen att ha en familj som älskar mig. Men så är det inte för alla. Det har han lärt mig, killen som lurade mig på så mycket pengar. Min enda tröst är att jag lärt mig något värdefullt. Förr tog jag mycket för givet.
Jag önskar det var lättare och att julen bjuder på positiva överaskningar...men för många mej inkluderat är dessa möjligheter små men hopp finns och min skorsten är för liten för tomten så jag skriver istället. Kram jag finns också med på listan i ämnet nu.
SvaraRaderaInspirera: Jag har lagt till dig i listan, vid mitt inlägg. Kul, med en till.
SvaraRaderaJessiica: Tack för din kommentar. Jag förstår hur du tänker och beundrar dig för din attityd mot ditt ex. Många hade nog letat upp en slaktpistol, efter en sådan grej.
Johnny: Vi har gjort samma sak, jag kan leva utan klappar, men barnen ska ha.