Hej alla.

Oj oj oj, vad länge sedan det var jag bloggade nu. Min dator fick ett totalt frispel och slutade ta laddning. Jag skickade in den till reparationsstället, eftersom den fortfarande har garanti. Då fick jag förklarat för mig att felet berodde på mig själv, eftersom jag tappat datorn... De skickade bilder på en dator som såg totalt sönderslagen ut. Jag kontaktade konsumentverk och annat och två månader senare, så kommer det fram att "det verkar som att en av teknikerna har tappat datorn". Tydligen så hade han erkänt för chefen att det var så. Kort sagt, min dator är nu lagad. Den ska inte tappa bokstäver och allt är frid och fröjd.

Jag kommer att försöka blogga ordentligt snart igen, men eftersom jag precis fått nytt jobb och driver ett företag vid sidan av, så är tiden en bristvara, men i nästa vecka kommer jag att skriva ett inlägg om inkassobolagens senaste årsbokslut. Intressant, tro mig.

Min ekonomi är ständigt kass. Idioten, Evy, min delgivningsman, som jag komer lägga ut hemtelefonnummret till tror jag... hon trakasserar mig, jag kan tracka henne... Jag ska bara kolla lite PUL-regler, så inte jag blir hängd för det. Hon kom hem till mig i somras med en preskribtionsavbrytande skrift, från intrum. Jag vägrar skriva på, hon lägger den på mitt hallbord och säger att jag är delgiven. Hon har inte ens gjort klart att jag är jag. Så jag ringde Intrum och ifrågasatte varför man lämnar en delgivning till mig, jag bor inte ens på den adressen och heter inte det som stod på brevet. Ja, ja. Hon är skadad. Just nu sitter jag och försöker fylla i ansökan om skuldsanering. Snart är Skuldsatt inte så skuldsatt kanske...

Ha en underbar dag alla snällingar.

Me loves you

Utom allt rimligt tvivel

Hos Ulrika har det under förmiddagen diskuterats, kring skulders vara eller inte vara. Eller snarare som Ulrika utrycker det: Hur kan en myndighet med långtgående integritetskränkande befogenheter, få driva in skulder för andras räkning utan att ens behöva kontrollera dess äkthet?

I princip, så kan jag idag skicka in en skuld till fogden, med dig, som gäldenär. Bestrider du inte skulden inom tidsfristen, så vinner den lagakraft och kronofogden hjälper mig att driva in den. Utan att jag behöver lämna några som helst bevis för att skulden faktiskt existerar. Kronofogden har ju dömt att den faktiskt existerar. Detta händer regelbundet. Det finns många skäl till varför folk inte bestrider ärenden, även om de är felaktiga. Ofta handlar det om ren okunskap. Man vet inte hur man gör. Det räcker förvisso att skriva en post it lapp till KFM, med orden jag bestrider, så får de inte driva in skulden utan att det går via tingsrätt, men hur många vet egentligen det.

Min far, som driver en egen firma, fick för ett antal år sedan en räkning, eftersom han hade besökt en porrsida på nätet, det stod så på fakturan. Pappa är en gammaldagsman, som vid den tiden aldrig hade varit ute på internet, men för att slippa skämmas, så betalade han. "Vad skulle folk tro om det kom fram att jag KANSKE porrsurfat" sa han. En helt falsk faktura fick de betalt för, eftersom min fars skam för vad han kunde utsättas för var större. Hade han inte betalat, så hade det gått till kronis, vid bestridande, till tingsrätten, vem vill sitta där på en offentlig förhandling och förklara att man faktiskt inte porrsurfat. Oavsett vad domen blir, så blir han i sin lilla hemort, kallad för porrsurfaren...

Det finns många skäl till varför man inte bestrider, ett skäl kan vara att man inte orkar, man mår så dåligt av annat runt omkring, frugan kanske har stuckit, sonen begått självmord, eller vad som helst. Man orkar inte ta det också. Men med kronofogdens regelverk, så är du skyldig om du inte säger emot.

Om vi jämför det med en person som rånat en bank, så behöver han inte säga ett ord, vare sig ja eller nej eller kanske. Det är upp till kriminalpolisens brottsutredare att bevisa att vederbörande faktiskt begått brottet, för utan bevis, så kan han inte dömas. De måste ha så mycket bevis, så det inte finns något annat tänkbart scenario än att den de gripit faktiskt har begått brottet. Finns det ett annat tänkbart scenario, så kan han inte dömas. Den brottsmisstänkte behöver inte sitta och säga att han inte har gjort det. Visst har det hänt att oskyldiga har blivit dömda för brott, i de fallen har man aldrig, och jag upprepar, aldrig, sagt att han blev dömd för att han inte sa att han var oskyldig. I de fallen, så har all skuld för att det blev fel lagts på brottsutredarna.

Om en skuld fastställs felaktigt, så är det jag som gäldenär som har gjort fel, eftersom jag inte protesterat mot skulden tillräckligt väl. Utredarna på myndigheten som fastställde skulden har nämligen inte som arbetsuppgift att kontrollera dess äkthet...

Fattiga Riddare

Idag bloggar vi i onsdagsgänget om det som faktiskt förde oss samman. Nämligen det utmärkta forumet Fattiga Riddare.

I begynelsen fanns inget, sedan kom ljuset. Ungefär så kändes det för mig när jag fann Fattiga Riddares forum. Jag hade gått i några år som skuldsatt. Jag hade ingen aning om vad man skulle göra eller hur man skulle bete sig. Inkassobreven kommer med en stadig, aldrig slutande ström. Beloppen ökar för varje brev. I dessa fina breven så ökar beloppen också stadigt. Skulle jag bara ha behövt betala det jag faktiskt var skyldig, så hade jag snart kunnat ta av mig mina bojor, men icke då, ränta på ränta, på ränta, på ränta, gör att hoppet att någonsin bli fri, minskar till minus på skalan.

En dag i höstas, satt jag och Googlade på skuldsanering och trillade in på Fattiga Riddares forum. Vilken aktivitet, jag fann, vilken vilja att hjälpa andra. Tidigare forum jag varit med i olika sammanhang, har man fått vänta ett par dagar på svar, men på Fattiga Riddare, så skriver man en fråga, så kommer svaret nästan direkt. De som svarar är dessutom orimligt kunniga.

På Fattiga Riddare, har jag lärt mig otroligt mycket, jag har dessutom fått en vilja att vilja ta tag i min situation och en kunskap som gör det möjligt att göra något.

Från att ha varit totalt nollad och ointresserad av allt som hade med min ekonomi att göra, så började jag blogga om mitt liv. Mest för att få skriva av mig lite. Terapi kan vi kalla det. Efter mitt andra blogginlägg, kontaktade Ulrika mig. Hon hade en idé om tt vi skulle dra ihop några bloggar som alla skriver om skulder och varje onsdag skriva om ett förutbestämt ämne. Sagt och gjort, här är vi. Läsarantalet ökar hela tiden. Kommentarerna likaså. Många fantastiska människor hör av sig. Många som dessutom vill hjälpa en medmänniska hör av sig. Det behövs så lite för att förgylla någons dag. Senast igår var det en underbar person som delade med sig, genom att skicka ett betal sms till mig. Trots att jag har det betalnummret, så vill jag klargöra att jag skriver inte denna blogg i något som helst vinstsyfte. SMSet var, kan man säga ett desperat förstök att få in några kronor, när det var som jävligast. Idag kan ni förutom oss gamla rävar i onsdagsbloggeriet läsa vad Meggie har att säga, hon är en ny bloggare bland oss, men en energisk ung kvinna, som har otroligt mycket att ge.

Till sist vill jag tacka Admin på Fattiga Riddare, för den energi och allt det jobb han lägger ner för att driva Sveriges största forum för överskuldsatta. Ett forum där alla är välkomna, till och med Peter Hellman...

Skriv nu någon trevlig kommentar. Sedan går du in och läser vad mina kompisar har att säga.

Dwight
Johnny Rocker
Signerat Stockholm
Ljuramannen
Att göra rätt för sig
No Cash
Inspirera
Meggie
Listan kommer att uppdateras allt eftersom inläggen kommer...

Påskägg är alltid kul

Ibland så möter man människor som påverkar ens liv på olika sätt. Vissa bra, andra dåliga. När man läser kommentarerna som kommer här, så blir man ibland mörkrädd. Vissa människor, verkar tro att vi skuldsatta har satt oss i situationen bara för att vi vill. "Det ska bli så fantastiskt roligt att inte betala räkningarna idag, hoppas det kommer en delgivningsman också". Låt mig en gång för alla tala om att man hamnar inte i skuldfällan för att man vill, man gör det för att man inte kunde undvika det. Eller så finns de som hamnar här för att de på grund av sjukdom eller annat inte klarade sig i livets hårda skola. Det finns fantastiskt många anledningar till varför man satts i skuld, så att döma någon, det är fruktansvärt.

Någon skrev en elak kommentar till mitt inlägg, när jag skrev att jag skulle på fest. Jag skulle köra långt, för en fest jag var tvungen att gå på. Visst, jag var inte tvungen att gå på fest. Jag kunde lika gärna stannat hemma. Men det sista man vill, när man hamnat i skuld, är att skylta med att man inte har pengar. Man kan inte gå runt på stan och peka på folk och säga, titta där går en skuldsatt. Det synns inte och man skyltar inte med det. Om jag blir bjuden på en fest, som jag mot förmodan tackar ja till, så ser jag till att ta mig dit, mest för att slippa förklara för folk varför jag inte kom. Nu bor jag en bra bit från min uppväxtstad, så vill jag träffa mina gamla kompisar, så får jag snällt köra. Jag träffar dem, kanske två, tre gånger om året. Mina föräldrar träffar jag lika ofta. De är idag för gamla för att köra till mig och jag har i regel inte råd att köra till dem. Om jag någon gång åker på fest där, så gör jag det i samband med att jag ska träffa föräldrarna, så de får möjlighet att sitta barnvakt åt mina barn.

Det är så tråkigt med attityden som finns i samhället, med människor som dömer andra utan att veta vad som ligger bakom. Man möter dem hela tiden. Man måste hela tiden kämpa mot dem. Som skuldsatt måste man hela tiden förklara sig. Man måste ringa orimligt många samtal och hela tiden förklara varför situationen är som den är, varför man behöver uppskov eller avbetalningsplaner. Det gör att många får det värre än vad man kanske borde ha det, därför att man inte orkar förklara sig, man orkar inte sitta med ytterliggare en person och tala om att mitt liv har gått åt helvete, så jag vädjar om din snällhet. Det om något är psykiskt ansträngande. Jag har aldrig tidigare haft psykiska problem, jag har inga diagnoser som ställer till det ytterliggare för mig. Men tänk på alla dem, som förrutom att hamna i en skuldsituation, dessutom har någon diagnos, som de kämpar med.

En som har det så, är det senaste tillskottet i vår bloggemenskap. Meggie Forsander. Hon är 24 år gammal, har en historia, som folk kanske på förhand dömer som oansvarig, men när man sedan får reda på att denna fantastiska människa, har diagnosen ADD, så ändrar man nog synsättet. Meggie har en syn på livet som jag avundas. Hon skrev bland annat i ett mail till mig: "Tyvärr är det så att dagens mänsklighet är egoistisk, makttörstig och allt handlar om pengar. Att dela med sig finns inte på kartan, dem har ju gått över lik för att få dem varför ska dom då hjälpa andra? Sålänge dem själva klarar sig så bryr dem inte sig om andra knappt har tak över huvdet.

Jag tror inte att jag kan förändra världen men sålänge man inte förändrar sig själv så kan man inte heller förändra andra. Därför vill jag föregå med gott exempel. Jag menar inte att skryta, absolut inte, men även om vår budget inte går ihop och vi inte har pengar över till mat så ser jag ändå till att dela med mig. Det får mig att känna mig mänsklig, jag blir stark av att veta att hur dåligt jag än har det så finns det någon som har det värre och att hjälpa dessa människor gör att jag känner hopp inför framtiden, både för deras skull och för min egen.
". Tänk om alla människor tänkte på det viset. Då hade världen varit en bättre plats för alla att leva på...

Skriv nu snälla kommentarer...

Missnöjesrösta.

Under någon vecka har jag haft massor att göra på jobb och annat, så jag har inte haft tid att skriva så mycket här, men nu är jag tillbaka och idag är det onsdag. Veckans ämne är missnöjesröster.

Jag har haft det rätt bra under senaste veckan, jag fick F-skatt och hade mitt första uppdrag, föresläsningar är vad jag sysslar med. Riktigt kul. Igår väcktes dock ett gigantiskt missnöje. Ni som har hängt med mig sedan starten, vet att jag haft problem med mitt hus. En kort tillbakablick:

Huset mättes ut och såldes exekutivt, några månader senare, fick jag elräkningar från fastigheten, dessa är en historia för sin. Elbolaget har nämligen krediterat skulden, men inkassobolaget har kvar den, Svea, de små svinen... Men det tar jag en annan gång. Jag kontakta fogden och de hänvisade mig till lantmäteriet, som hänvisade mig till fogden som hänvisade mig till lantmäteriet och så vidare, så det slutade med att jag JO-anmälde hela bunten. Nu kunde man tro att jag sett slutet på denna historia men icke då.

Förra veckan, så kom kronofogdens tillgångsundersökning för i år. Jag äger en fastighet, som "ej är utmätningsbar". Igår fick jag min deklaration. Fastighetsskatt strax över 7000 pengar. För en fastighet som kronofogden varit vänliga nog att sälja.

Jag ringde till kronofogden, som inte kan hjälpa mig, det ligger inte på deras bord längre och inskrivningsmyndigheten har inget underlag för att fastigheten är såld, så de kan inte göra något. Nu vet jag att jag skickat in underlag för att fastigheten är såld och kronofogden skall ha gjord det i samband med försäljningen. Nu star jag dock här, återige i ett moment 22 läge. Jag har i detta fallet inte gjort något fel, men straffas ändå, med skatter och en jävla massa extra arbete, som jag inte har bett om. Kronofogden uppmanar mig dessutom att jag skall ringa till killen som köpte huset och be honom söka lagfart... jag säger att jag kan göra mycket, men det gör jag bara inte. Det är tillräckligt förnedrande som det är. Det jag däremot kommer att göra, är att fakturera honom för nedlagt arbete och för skatten. Om han inte betalar, så kommer jag att ta kronofogden till hjälp att driva in skulden.

Nu kommer jag osökt in på veckans ämne, missnöjesrösta. Någon bär skulden för att det kan gå till på detta viset. Nu pratar jag inte om att hus kan säljas exekutivt, det är jag nämligen inte emot. Men jag är emot efterbehandlingen. Kronofogden säljer huset, sedan skiter de i vad som händer, det är inte deras bord. De har en uppgift och det är att se till så att folk gör rätt för sig, fine, men sedan då? Vem tar hand om resten? De närmare 50 miljonerna som följden av kronofogdens arbete kostar, vem betalar det? Jo, mina vänner, även ni om skriver hånfulla kommentarer om att jag är en idiot som integör rätt för mig, det är skattebetalaren som får betala i slutändan. Systemet vi har i detta landet, som gör det omöjligt att "göra rätt för sig" innebär att skattebetalarna får betala slutnotan. Allt efterarbete det kostar, det betalar vi. Ja, även jag, jag betalar nämligen skatt jag med...

Om nu allt är så illa, vem ska man då rösta på, min personliga åsikt idag är att det inte finns någon att rösta på. Alla politiker med vissa undantag, anser nämligen att det viktigaste är att alla skall göra rätt för sig. Priset för det är oviktigt. Har man problem att betala, så skall egendom säljas, folk skall betala! Det kan man väl hålla med om, eller. Jo, visst, men jag ställer inte upp på att betala räntor till ett inkassobolag, som har köpt skulden för tio procent av dess värde. Jag räknade lite igår. När mitt liv gick åt skogen, så fick jag ganska snabbt skulder på 900 000. Jag har till dags datum betalat 600 000, på dessa skulder. Idag uppgår min totala skuld till 800 000. Med dem siffrorna i huvudet är det svårt att se att man överhuvudtaget kan göra rätt för sig. Utan räntorna, skulle jag om ett par år, vara skuldfri. Jag hade verkligen försökt att betala in så mycket jag kunde till inkassobolagen, för att bli fri. Men idag så ser jag bara ett svart hål. Man betalar och betalar, men till ingenting.

Det är mitt missnöje och många med mig, delar det. Det partiet som tar tag i det missnöjet och aktivt försöker ändra det, det partiet får min missnöjes röst. Idag finns det bara i tanken. Men, Beatrice Ask, har suttit i över 550 dagar med insolvensutredningen, efter så lång tid, måste förslaget hon kommer med vara exeptionellt bra.


Fler bloggar skriver idag av sig om missnöje.

http://insolvenssthlm.blogspot.com
http://blogg.aftonbladet.se/18750
http://projektpariktigt.blogspot.com/
http://ljuramannen.blogg.se
http://affesblogg.blogspot.com
http://systemsnyltarna.blogspot.com
http://dwights13.blogspot.com
http://resurspank.blogspot.com
http://inspirera-inspirera.blogspot.com
http://johnnyrockersblogg.blogspot.com
http://autodidact.blogg.se
http://poorloser0.blogspot.com
http://obestand.blogg.se
http://superskuldsatt.blogspot.com

Nätverket för överskuldsatta, Fattiga-Riddare, har ett forum. Där kan du diskutera mera.



LÃs Ãven andra bloggares Ã¥sikter om Missnöje, Partier, Rösta, Fattiga Riddare, Skuldsatt, Kronofogden, Inkasso, idioter

Fogden kommer inte åt skulderna...

Idag skrev Ulrika Ring sin vana trogen, ett lysande inlägg. Tydligen har dagen präglats av att olika medier, kommit på att kronofogden har så mycket att göra, så de inte kommer åt skuldsatta. Aftonbladet vill ju inte vara sämre, utan skriver även de, en artikel som är en skam för den journalistiska objektiviteten.

I stora drag handlar artikeln om att folk medvetet håller sig undan sina delgivningsärenden. 517 000 av kronofogdens krav gick vidare till en delgivningsman. Bara det faktum att kronofogden får in 517 000 krav, borde väl höja ögonbrynen på en seriös journalist. "Va, i helvete, 517 000 krav, det är ju hur mycket som helst... vad beror det på!" Kunde de ha tänkt, men inte då. Istället använder man ord som att folk struntar i att skicka in delgivningskvittot. Eller att folk smiter från ansvaret. Inte något om varför man inte skickar in delgivningslappen.

Jag ska förklara varför man inte gör det. Jag har själv "struntat" i att skicka in lappen och "smitit från ansvaret". Det gjorde jag därför att jag inte orkade. När livet är så in i helvete up fuckat och det dessutom går upp för en, att eftersom jag inte klarade av att betala mina räkningar, så är mitt liv nu kört. Jag kommer att sitta med skulder resten av mitt liv. När valet hänger mellan att leta upp ett rep och en stabil bjälke, eller mellan att försöka, på något sätt få mat på bordet till barnen, så ligger inte ett delgivningskvitto som högsta prioritet. Ja, breven från fogden låg kvar oöppnade, säkerligen fullkomligt oansvarigt, men oundvikligt, för att orka fortsätta leva. Så var det för mig, så är det med största säkerhet med merparten av de som inte har skickat in delgivningskvittot.

Pressansvarig på kronofogden (ja, jag skriver medvetet kronofogden med liten bokstav, eftersom denna instans inte förtjänar den status som stor bokstav ger) jan åkerlund, tror att ökningen av folk som inte skickar in delgivningskvittot, kan bero på att folk har det tuffare ekonomiskt, no shit Sherlok. Han fortsätter dock, (därav små bokstäver i hans namn) "Det stora problemet är att folk handlar på kredit". Nä, herr åkerlund, det stora problemet är att blodiglar som intrum och alektum och ak inkassotjänst med flera betalar tio procent för en förfallen fordran men driver in hundra procent, med hjälp av kronofogden, som dessutom driver in räntan först, vilken ofta ligger på över trettio procent.

janne säger också i artikeln:

Anledningarna till att folk smiter från ansvaret är många.

– Det kan handla om allt mellan himmel och jord - från psykologiska orsaker, till att personen har flyttat, är borta på semester. En del försöker smita från skulden, vilket är rent idiotiskt eftersom den obetalda skulden hela tiden växer, säger Jan Åkerlund.

Snälla pressansvariga från kronofogden, VAKNA, SE VERKLIGHETEN Gör inte detta till ett lyxfällan problem. Vi skuldsatta kämpar varje dag, för att få vardagen att gå ihop. Vi lever på marginalerna, när det just gått åt helvete, så ligger inte det högst på listan att skicka in delgivningskvittot. So what om skulden växer hela tiden, Sverige omöjliggör det att bli skuldfri ändå. Att få det där brevet från fogden, är en livstidsdom för alltför många svenskar. Det handlar inte om att man åkt på semester just när brevet kom... semester finns inte ens på världskartan för oss skuldsatta.

Snälla media, vakna och se det verkliga problemet. Det är inte att 517 000 kravbrev var obesvarade. Problemet är vad skuldsättningen gör med människor. Problemet är att systemet gör det komplett omöjligt att ta sig ur skuldsättningen.

We bloggers rules...

För några månader sedan, så tyckte jag det var imponerande, att jag hade nästan 1000 besökare på bloggen, under en månad. På onsdagarna kunde det komma in ett femtiotal, som ville läsa om vad jag och mina bloggkompisar skev om. Det har utecklats en del. Under de senaste 30 dagarna har 1665 personer läst på min blogg. I genomsnitt 2 minuter per besök. Bara i onsdags, så var 108 olika ip-nummer inne och läste vad jag skrivit. Detta är en utveckling, som jag är säker på att mina bloggkompisar också kan se. Så vi synns uppenbarligen... Ju mer besökare vi får, ju mer sprids budskapet. Jag skulle dock vilja ge dig en uppgift, käre läsare, skriv kommentarer, både hos mig och hos mina bloggkompisar. Det är nämligen så att på de listor, som lista bloggar, så hamnar man högre ju mer kommentarer man får. Men oavsett om du vill skriva något, så vill jag passa på att tacka alla som läser detta, alla som kommenterar och alla som mailar.

Inte minst vill jag tacka alla mina bloggkompisar. Vi ger varandra styrka och inspiration. Dessutom så gör alla det, helt utan att tjäna en krona på det. Vissa av oss har reklam på bloggen, i förhoppning att få in någon krona på det arbete som läggs ner. Jag själv, har sedan i december tjänat 19 kronor, på att folk har klickat på mina länkar... Så som ni ser, vi gör inte detta för att tjäna pengar.


Om man tittar på sidor om att tjäna snabba pengar, på nätet, så står det ganska högt upp, att man ska börja blogga. Man blir svinrik, hur snabbt som helst. Dessvärre funkar det inte så. Visst om man gör reklam för SMS-lån på sin blogg och folk tar dessa lån, så kanske man kan få några kronor. Men, de vill nog inte annonsera hos oss. Blondinbella tjänar säkert multum på sin blogg, eftersom hn skriver om något så viktigt som mode. Men vi andra, vanliga dödliga, som skriver om ämnen som vi brinner för, har små möjligheter att tjäna pengar på bloggeriet. Men... det är inte därför vi gör det, vi gör det för att det är ett ämne vi brinner för och för att systemet är så felaktigt uppbyggt, så det måste ändras snarast.

Om ni tycker att mina inlägg ibland saknar lite bokstäver, så beror det på att datorn jag skriver på har ett tangentbord, som lämnar lite övrigt att önska. Ibland faller bokstäver bort. Dessutom skriver jag allt som oftast mina inlägg i bilen, eftersom jag jobbar på dagarna och sitter i bilen. Har jag en stund över, så tar jag fram datorn och skriver lite.

Tänk om man var som Blondinbella och blev sponsrad på allt här i livet. Då skulle jag önska att någon sponsrade mig på:

1. En ny dator
2. Avskrivning av skulder
3. En Racercykel
4. Startplats i Vätternrundan
5. Bil
6. Semester med familjen till något varmt ställe, där kronofogden inte finns...

Om detta skulle hända, så lovar jag att jag ska skriva ett fantastiskt snällt blogginlägg, om företaget, som gjorde det. Tänk vilken fantastisk publicitet ett inkassobolag, som efterskänkte skulder kunde få, bara för att de kan vara snälla och humana. Men tills motsatsen är bevisad, så anser jag att inkassobolag är hjärtlösa blodsugare, som driver in skulder in absurdum, bara för att de kan. Intrum bevisar dessutom det genom sin senaste årsrapport. Under rubriken, "Köp av avskrivna fordringar", kan man läsa: Gäldenären är fortfarande skyldig att betala, menkostnaden för att få betalt har bedömts så hög att fordringsägaren skrivit av hela eller delar av fordran. Dock har den fortfarande ett ekonomiskt värde och kan avyttras till tredje part ... Intrum Justitiaförvärvar porföljer inom sin nisch till ett snittpris under 10 procent av fordringarnas nominella värde. Men de får lik förbannat driva in 100 procent av fordran.