Det finns en medmänsklighet i världen

Två underbara medmänniskor har skickat SMS till mig. På det viset har jag tjänat 20 kronor. Det finns ett litet hopp där ute. Just nu sitter jag och väntar på att soc ska ringa tillbaka. De skulle "titta på ärendet igen". Jag sitter här helt utslagen. Jag har huvudvärk och är snurrig och orkar inte riktigt tänka på någonting.

Jag vill bli rik... Det är förövrigt namnet på min nya Facebook grupp (och så gick det med min anonymitet) Jag tänker prova hur många som kan skicka pengar till en medmänniska, utan att få något tillbaka. Efter melodifestivalen förra veckan så sa de att de fått in en miljon kronor till Röda Korset för att folk ringde in och röstade. Återigen, folk fick inte något tillbaka, förutom att de möjligen fick den minst dåliga låten att gå till final. De kunde ha röstat på det billigare nummret, men de valde att skänka till Röda Korset. Helt rätt tänkt tycker jag. Har man möjlighet, så skänk pengar till de som behöver. Men vad jag funderar på är varför det inte finns någon välgörenhetsorganisation, som fokuserar på problemen i Sverige. Vi har flera hundra tusen människor i det här landet som räknas som fattiga. Alla har sina egna berättelser om varför det hände. Men jag tror att en gemensam nämnare är att man någon gång i livet haft otur. Ingen människa vill hamna i ett liv där man inte kan ens vet om man har mat på bordet imorgon. Men... vi lever ju i en välfärdsstat, vi har ju ett socialt skyddsnät. Ja, för en del, men alla hamnar faktiskt inte i nätet.

I vissa lägen kan man inte betala sina räkningar, av en eller annan anledning. Om man då kunde få hjälp, kanske i form av lån eller annat från staten, så hade kanske folk räddats innan det gick så käpprätt åt helvete, så att man, som det så fint heter, blir evighetsgäldenär. Vad tror ni en evighetsgäldenär kostar staten varje år. Nu har jag fått virus på balansnerven, men tanken slog mig, tänk om jag fick en sjukdom som jag måste ha medicin för. Visst vi har högkostnadsskydd efter 1800 kronor, men då ska man kunna punga ut med 1800 kronor. Kan jag det... nej... Jag har en kompis som har leukemi. En gång i månaden hämtar han ut medicin för 41 000 kronor. Han behöver bara betala 1800 kronor per år. Men tänk då om samma sjukdom drabbade en av oss, som lever på 4000 kronor i månaden, tror ni att det är högprioriterat att lägga en halv månadspeng på medicin. Troligen inte... Var finns skyddsnätet för oss som drabbats hårt av livet? Vem tycker synd om en som har skulder som råkar illa ut? Nej, har man skulder, så ska man skämmas och ta sitt straff. För inkassobolagen ska ha sina pengar. Sen sitter idioter som Peter Hellman och säger att Alektum, de skänker minnsan jättemycket pengar till välgörenhet