Familjerätten

Idag klockan tre ska jag till familjerätten... det ser jag ju inte fram emot direkt.

I sommras fick jag interimistiskt beslut att min dotter ska bo hos mig. Grunden för beslutet är att mamman har slagit henne vid två tillfällen, hon har vid ett tillfälle mosat en banan i ansiktet på sin dotter och dessutom spottat den lilla i ansiktet. Min dotter är åtta år gammal.

Sedan i juni har hon bott hos mig på heltid och träffat sin mor varannan helg. Jag får varje gång köra tjejen till sin mamma, eftersom mamman inte har körkort. Vi bor ca fem mil från varandra, så det är ju en kostsam affär, speciellt eftersom jag redan ligger på marginalerna, men barnens välbefinnande måste alltid komma först.

Nu handlar det om vårdnaden. Första mötet på familjerätten, som mamman och jag gemensamt skulle komma till, uteblev hon från. De hade sedan ett möte själva med henne. I tisdags skulle jag köra dottern till mamman, eftersom de skulle göra hembesök där. 20:00 kvällen innan meddelar hon på familjerättens telefonsvarare och till mig på SMS att hon ska jobba, så mötet i hennes hem är inställt. Sedan dess har jag inte fått tag i henne, hon svarar varken i telefon, eller på SMS. Till saken hör nu att jag tog ledigt från jobbet för att kunna köra dottern...

Idag ska jag då till familjerätten och träffa socialgubben, som vid förra mötet sa till mig att släppa vårdnadsfrågan. "Du har ju boendet, och vårdnaden kommer du nog inte få, du har ju betalningsanmärkningar." Jag frågade då var det står att en kraschad ekonomi gör mig till sämre förälder? "Kan man inte ta hand om sin egen ekonomi, så kan man inte ta hand om sitt barns." får jag då till svar. Jag svarade att mina skulder kommer från separationen, med den misshandlande modern, och jag kan visa att jag inte misskött min ekonomi efter det. Visst, vissa gånger har det varit kärvt, vi fick till och med elen avstängd, vid ett tillfälle, men vi fick den återinkopplad igen efter ett par timmar. Men det var ett par år sedan. Men tänk, det sitter en gubbe som ska göra en utredning om mig som förälder, han anser att betalningsanmärkningar är värre än att ha misshandlat sitt barn.

Misshandeln var dessutom föremål för utredning hos socialtjänsten. De lämnade utredningen utan åtgärd men "med en fortsatt oro för J*****s fortsatta välbefinnande i relationen till modern" men det är inte så viktigt, jag har ju betalningsanmärkningar. Mamman är 34 år, hon har aldrig haft ett riktigt jogg, utan sprungit runt på olika vikariat eller levt på soc, men det spelar tydligen ingen roll, jag har ju betalningsanmärkningar.

Jag kanske inte är världens bästa förälder, men jag har alltid sett till att mina barn har mat på bordet och kläder på kroppen, de har egna rum, översållade med leksaker. Jag kör mina barn till fritidsaktiviteter och den stora till hennes mamma. Men trots det får jag höra att betalningsanmärkningar, det är inte bra, då är man kort sagt en sämre förälder.

Som tur är har jag en grymt bra advokat, som senast igår förklarade att det är ren idioti. Tingsrätten ser på en sak i detta fallet, och det är vem som är mest lämpad att dottern bor hos, och det är den som arbetar på att kontakten med båda föräldrarna är god.