Hur får man vardagen att gå ihop?

En timme innan onsdag, så vi låtsas att det är onsdag nu...
Idag handlar bloggonsdagen om hur man får vardagen att gå ihop när man lever som skuldsatt och vilka problem som kan drabba oss. Angående problemen, så hänvisar jag till gårdagens inlägg, men hur får man vardagen att gå ihop, ja, inte vet jag, jag har inte lyckats än… Jag skulle kunna sluta där, men jag väljer att babbla på och hoppas på lite kommentarer från mina kära läsare, efter att ni läst detta.

Min farfar, spenderade sina sista år i livet med att leta extrapriser. Han åkte runt hela staden, med färdtjänst, och köpte ett kilo potatis i en affär, en ost i nästa, ett halvt kilo köttfärs i den tredje och sådär höll han på. Det var hans liv. Han sparade säkert ett par, tre kronor om dagen på det. Och vi skratade åt honom, tyckte det var roligt, men för honom, så var de där två, tre kronorna superviktiga. På en månad hade han sparat ihop till ett par tre middagar. Vi trodde det bara var för at han skulle ha något att göra, men det var en överlevnads instinkt. När han dog 87 år gammal, så hade inget sparat, inga pengar i madrassen. Han hade spenderat ett helt liv till att överleva. Han var inte skuldsatt, men hela hans liv, gick ut på att överleva. Detta tyckte vi var jättehemskt, när vi kom till insikt. Idag vet jag att farfar inte var ensam, miljontals människor lever på samma sätt, och försöker få vardagen att gå ihop.

Folkhemmets grundide, var att alla människor i Sverige skulle ha det lika bra. Ingen skulle vara fattig, och ingen skulle vara rik. Idag har vi i landet ett system som går stick i stäv med Per-Albins gamla tankar, vi har över hundra tusen evighetsgäldenärer, vi har nästan en halv miljon med skuldsaldo hos den statliga kronofogdemyndigheten, en myndighet, som grundades redan i folkhemmets barndom och har betydligt äldre anor än så, som motarbetar hela grundtanken med det svenska folkhemmet, för en utvald massa.

Hur får man då vardagen att gå ihop. Enligt kronofogden ska det inte vara några problem. De räknar ju fram ett förbehållsbelopp, som talar om exakt hur mycket pengar man ska behöva. I det ingår hyran, om man nu inte har en för hög hyra, för då ska man flytta, vilket troligtvis inte går eftersom man inte får någon lägenhet, eftersom man har skulder hos kronofogden, men det skiter kronofogden i, det är det vi har socialen till, som ska se till att jag har en bostad, de kan ju då komma på att jag faktiskt har en bostad, så varför hitta en ny, det är ju bättre att jag får ekonomiskt bistånd så jag kan bo kvar i lägenheten, trotts att kronofogden har tagit bort mer än hyran när de räknade ut förbehållsbeloppet, eftersom den var för dyr, fattar du… nä, inte jag heller… men tillbaka till förbehållsbeloppet. Man får ha pengar till vanliga levnadskostnader, som är schablonbestämt hur mycket det är. Så här skriver fogden: ”Till vanliga levnadskostnader bör räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom t.ex. för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, hushållsel, telefon, internetuppkoppling, TV-avgifter, försäkringsavgifter, fackföreningsavgifter och andra medlems- avgifter (jämför punkt 3.2.3) samt mindre utgifter för tillfälliga behov.” Summan man faktiskt får behålla är exakt 5279 kronor, efter skatt, om man är sammanboende får man ha kvar 4441 kronor. Det är alltså vad man ska klara sig på under en hel månad. Bara en full tank bensin kostar runt sju hundra kronor, sen kan man räkna resten själv. Man måste trolla med knäna. Tänk nu, en stor del av Sveriges befolkning har alltså denna summa att leva på, 5000 kronor, som ska räcka till allt. Om vi jämför det med en vanlig människa, som tjänar säg 22000/månad. Så har han ungefär 16000 efter skatt, hyra, säg 6000, då har han alltså kvar 10000, att leva på, förstår ni nu att 5000 är inte mycket pengar.

Jag var inne på familjelivs forum, en kille, svarade en tjej som beskrev sina ekonomiska problem, med ”ät nudlar”. Jag vet inte om det är svaret, men är det verkligen rimligt att 2009, i ett rikt i-land, så ska folk behöva äta nudlar, för att klara sig.

Är det nu konstigt att folk väljer att jobba svart, för att få behålla lite pengar. Det ena föder det andra brukar man ju säga. Ger man en människa för lite pengar att klara sig på, så kommer man söka nya försörjningsmöjligheter, till exempel svartjobb, eller rent av brott. Jag är ingen förespråkare för att folk gör olagligheter, men jag är heller inte förvånad att det sker. Som ni ser har jag inga bra förslag på hur man får vardagen att gå ihop, trots det så lever jag. Jag har inget gymkort, jag har sålt allt som jag kan göra mig av med på Blocket, jag har fortfarande tjocktv, jag dricker i princip ingen alkohol, jag har slutat röka, man måste kort och gott dra in på allt, som normala svenssons ser som rent självklart.

Idag bloggar följande om samma ämne:

Insolvens Stockholm
Obeståndsbloggen
Noll koll
Villerider
Affesblogg
Ljuramannen
Systembloggen
Dwight
Fonzie


Pingat på intressant.se