Igår var vi samlade...

...jag hoppas det fortsätter. Redan funderar vi på vad nästa ämne ska bli, så nog finns det en samlad trupp i skuldträsket. Som mest har jag haft 200 besökare per dag tidigare, igår hade jag 438, varav 113 unika. Det var alltså 113 olika människor inne och läste mitt inlägg. Tittar man på kommentarerna så var det också fler än vad som tidigare kommit. Jättekul. Glöm nu inte bort att följa debatten, detta är bara en början.

En av reaktionerna jag har märkt, är att många vill blogga om sina erfarenheter, men inte vet riktigt hur. Till dem kan jag säga, att det vet inte jag heller. Tills för ungefär två månader sedan var jag helt okunnig i ämnet, jag visste inte ens att en fordran kunde bli preskriberad... Men så snubblade jag in på Fattiga-riddares forum och märkte att det finns många som diskuterar i ämnet. Jag har haft skulder i drygt tre år. Jag lever i ett rent helvete många gånger, eftersom jag helt enkelt inte har råd att göra sådant jag vill. Alternativet kan vara som jag under de två första åren gjorde, nämligen, eftersom jag var tvungen att sluta mitt vanliga jobb, så började jag jobba svart, eftersom jag då fick behålla mina pengar. Men sedan ett år tillbaka, försöker jag ta tag i mitt liv, jag har ett riktigt jobb, men en annan sak när man vill ta tag i sitt liv är att söka kunskap. Kunskap är makt, och ju mer kunskap man besitter ju mer rättigheter märker man att har man. Så alla som funderar på att börja blogga, gör det, ju fler vi är ju bättre är det. Vi måste höras.

Ett exempel, från mig själv. För tre år sedan pratade jag med en tjänstekvinna på kronofogden i Varberg och frågade om betalningsanmärkningarna som jag då höll på att få. Hon förklarade att en anmärkning sitter i i tre år. Förelägganden löper på ett år, sedan försvinner de om inte borgenären söker på nytt. Ett borgenär kan hur många gånger sm helst lämna in ett föreläggande. Och de kan göra det när som helst. Hon förklarade också att många inkassobolag arbetar så, att de tittar på hur utmätningar går, och kanske väntar några år, men när de ser att jag har en utmätningsbar tillgång, så kan de söka igen. Hon nämnde inte med ett ord att en fordring har en preskriberingstid på tre år. Detta har jag faktiskt inte vetat, förren till för två månader sedan. Dessvärre vet folk inte vad man har för rättigheter. Vi måste synas för att höras.

Av respekt för min familj har jag valt att blogga anonymt, men det betyder inte att jag inte finns, detta är mitt sätt att synas. Om någon har frågor eller synpunkter, som man inte vill lägga i kommentarfältet, så går det jättebra att maila superskuldsatt@hotmail.com.